Såg att mitt senaste inlägg postades för 6 dagar sedan. Det är ju hemskt! Jag ska försöka bättra mig. Saken är väl den att jag den senaste veckan har haft väldigt ont om ledig tid. Jag har varit tvungen att pussla med tiden. Skola, kurs och praktik. Att jag sedan fick hoppa på kryckor mitt i allt gjorde ju inte direkt saken bättre. Men nu har jag parkerat kryckorna och jag är snart klar med kursen. Så nu börjar jag se ljuset i tidsbristtunneln.

Ni som känner mig vet att jag tycker om att vara själv. Mer än tycker om. Jag älskar, föredrar, att vara själv. Att nu jobba och ummgås med folk nästan dygnet runt är en omställning för min del. Att inte kunna spendera kvällarna nedsjunken i tankar, lyssna på musik ooch drömma. Att inte kunna kå undan, få egen tid. Det är..påfrestande. Jag kan inte säga attt jag inte tycker om det för jag är otroligt glad för mitt jobb och skolan är då ingen plåga. Det är bara det att jag kan behöva lite tid att vänja mig.

En vän till mig sa för en tid sedan något klokt som verkligen fick mig att tänka till och inse en hel del. Jag pratade om att jag trivdes bäst ensam. Att jag måste få vara ensam ibland. Att jag behöver det och inte skulle klara av att vara ihopklistrad med någon. Då sa han det att man behöver hitta någon man kan vara ensam tillsammans med.
Det var något jag inte alls tänkt på. Klart jag förstått att man kan trivas väldigt bra även med andra men att man faktiskt kan vara ensam tillsammans med en annan person, det gav mig på något sätt svar på någon sorts livsfråga. Det var som att denna insikt löste upp något inom mig. Som om det var något sorts lösenord. Det har helt enkelt betytt mycket för mig. Vad jag försöker säga är nog: Det var väldigt bra sagt!

Just nu sitter jag i soffan och njuter av ensamheten. Mamma är hos mormor så jag sitter och lyssnar på radiosporten i min ensamhet. Ja, själva radioprogrammet är inte ett val av intresse, det var bara det som var på. Men det är så skönt att sitta här och göra absolut ingenting. En vanlig, produktionsdag(eller vad man nu ska kalla det) skulle jag aldrig ha tålamod att lyssna på något så ointressant som radiosporten. Så nu låter jag radion få välja program och jag njuter av ensamheten och de tända ljusen. För hur det nu än är så är det ju mitt eget ansvar att jag har det bra. Så nu ska jag bädda ner mig i soffan och bara försjunka mig i drömmar!