Jag drömmer för att få vila en stund
Idag var det en lång dag i skolan. Jag har fortfarande inte anpassat mig efter tidsomställningen sedan jag kom hem från staterna i måndags. Trots att jag sov över tolv timmar inatt så har jag varit helt utmattad hela dagen. Fast jag börjar misstänka att det inte har med jetlag att göra utan bara gammal hederlig stress.
Senaste tiden har varit så otroligt jobbig. Det är så mycket att göra i skolan och det känns som att tiden bara rusar förbi. Som att livet springer ifrån mig. Det känns som att jag handlar i ultra rapid samtidigt som jag runtomkring mig kan se hur omvärlden susar förbi med ljusets hastighet. Som att jag står och tittar på. Jag vet inte om jag kan säga att jag känner mig hjälplös för det känns som att jag är väl medveten om mit passivitet och att den är självförvållad. Eller kanske bara svår att ta mig ur?
Hela eftermiddagen spenderade jag i skolan trots att jag slutade tidigt. Jag fick en uppgift färdig och inskickad men innan jag hann andas ut rullade en ny fram i uppgiftsautomaten. Det är nästan som att öppna ett kinderägg varje gång en deadline närmar sig. Jag blir lika förvånad varje gång över att vi ens har en uppgift under det ämnet. Jag vet att jag borde skärpa mig, rycka upp mig. Men jag vet inte om denna passivitet är självförvållad eller bara väldigt svår att ta mig ur...
Att drömma är min största tillflykt. I drömmarna kan jag ta del av det liv jag inte kan nå i min verklighet. Dit kan jag fly för att få en stunds avslappning. För ni vet väl att hjärnan inte kan skilja på dröm och verklighet? Då endorfinerna är lika verkliga även om de framkallats i en dröm.
Klockan slog just tolv men jag ska försöka hålla mig vaken en stund till. Jag vill nämligen kunna sova en bra bit in på förmiddagen imorgon efterom jag ska jobba lördagsnatten. Jag som inte riktigt är någon datamänniska vet inte riktigt hur jag ska fördriva tiden innan jag kan lägga ner huvudet på kudden och sväva bort till drömmarnas värld. Kanske läsa lite mer om min julklapp(ja till mig själv alltså..om jag nu inte hittar något roligare), en Ipad 2.
Godnatt!
Senaste tiden har varit så otroligt jobbig. Det är så mycket att göra i skolan och det känns som att tiden bara rusar förbi. Som att livet springer ifrån mig. Det känns som att jag handlar i ultra rapid samtidigt som jag runtomkring mig kan se hur omvärlden susar förbi med ljusets hastighet. Som att jag står och tittar på. Jag vet inte om jag kan säga att jag känner mig hjälplös för det känns som att jag är väl medveten om mit passivitet och att den är självförvållad. Eller kanske bara svår att ta mig ur?
Hela eftermiddagen spenderade jag i skolan trots att jag slutade tidigt. Jag fick en uppgift färdig och inskickad men innan jag hann andas ut rullade en ny fram i uppgiftsautomaten. Det är nästan som att öppna ett kinderägg varje gång en deadline närmar sig. Jag blir lika förvånad varje gång över att vi ens har en uppgift under det ämnet. Jag vet att jag borde skärpa mig, rycka upp mig. Men jag vet inte om denna passivitet är självförvållad eller bara väldigt svår att ta mig ur...
Att drömma är min största tillflykt. I drömmarna kan jag ta del av det liv jag inte kan nå i min verklighet. Dit kan jag fly för att få en stunds avslappning. För ni vet väl att hjärnan inte kan skilja på dröm och verklighet? Då endorfinerna är lika verkliga även om de framkallats i en dröm.
Klockan slog just tolv men jag ska försöka hålla mig vaken en stund till. Jag vill nämligen kunna sova en bra bit in på förmiddagen imorgon efterom jag ska jobba lördagsnatten. Jag som inte riktigt är någon datamänniska vet inte riktigt hur jag ska fördriva tiden innan jag kan lägga ner huvudet på kudden och sväva bort till drömmarnas värld. Kanske läsa lite mer om min julklapp(ja till mig själv alltså..om jag nu inte hittar något roligare), en Ipad 2.
Godnatt!
Kommentarer
Trackback
