Kan du leva vid en brant med ena foten över kanten?
När jag startade den här bloggen för nått år sedan så sa jag till mig själv att det bara skulle bli glada inlägg. Jag lovade mig själv att hur dåligt jag än mådde så behöver ingen annan få veta det. En glad blogg lockar ju fler läsare..
Nu är det så att jag inte orkar låtsas längre. Jag har varit tyst ett tag med tystnad är också förnekelse. Framöver ett tag kommer inläggen vara lite..mörke(?) men det känns bättre än att lämna sidan blank. Känns inte rätt att ni ska behöva läsa om mina gamla restaurantbesök veckor i streck. Kempke brukar skälla på mig.. Så nu börjar jag igen. Eller jag ska iaf försöka att uppdatera lite oftare. Det betyder dock inte att du ska sluta påminna mig Kempke!
Nu ska jag sova. Verkar ha dragit på mig nån sorts sjukdom. Tog en liten tablett så nu svettas jag ut febern. Är nog frisk imorgon!
Godnatt!
