Så lite så
Jag förstod absolut ingenting när mobilen började ringa för fullt i morse. Tror jag hade ställt fem alarm på mobilen, alla med olika ton.. När jag väl insåg att det var fredagmorgon och jag skulle skjutsa farfar så pallrade jag mig upp ur sängen. Kändes som en sån där tidig vintermorgon. Klockan är fem, det är bäcksvart ute, du har sovit tre timmar och står med garderobsdörren öppen och bara stirrar på klädhögarna. Ja efter en halvtimme inser man att bussen går om en kvart så det blir mjukisbyxor och en collegetröja. Ja nu behövde jag ju inte klä mig fint, skulle ju bara vara chaufför, så det var inte garderoben jag stirrade in i.. Det var nog väggen..eller taket.. Ja, jag minns inte, och det spelar ju ingen roll. Trött var jag iaf.
Nu är jag hemma igen och ligger på längen och klappar på en genomblöt kissemisse. Pellis kom, inte helt oväntat, och mötte mig när jag kom hem. Det är ju världens regnväder! Tur, för jag tror jag glömde vattna syrenerna igår..
Ska väl hoppa in i duschen om en stund för klockan två ska jag vara i Västerås. Efter många ändrade planer hit och dit så är den senaste så att det blir bil från Västerås. Ja vi ska ju på Winnerbäck på Maximteatern i Stockholm ikväll!! :) Känns lockande att behålla mjukiskläderna på så man kan mysa ner sig i den, förmodligen väldigt hårda, stol man blir tilldelad där ikväll.
Imorgon är nog första dagen på länge som jag inte ska ställa väckarklocka...hoppas jag. Okej att den där gjutformen skulle behöva göras klar....MEN. Jag tror jag förtjänar en sovmorgon. Det är ju trots allt lov. Plus att jag kommer komma hem mitt inatten inatt.
Skulle kanske ta och inventera frysen. Kanske hittar något så jag kan göra en riktig lyxlunch....eller så blir det smörgås med stekt ägg...igen.
