Dag fyra

Idag sov jag till halv tre! Vad hände med det där att INTE vända på dygnet?! Jag är tydligen inte skapt som dagdjur, helt enkelt.

Jag hann ju inte göra så mycket innan mamsen kom från jobbet. Vi åt jordgubbar och mjölk tillsammans sedan var det dags att åka. Mamma ska nämligen till Bulgarien. Lite avundsjuk är jag kanske. Det kan jag inte förneka. Men Sverige är ju också rätt schyst..
Jag skjutsade henne till tåget i Köping. Vi hade en väldig tur måste jag säga för när vi kom ner till bron här i Kungsör var det totalstopp i trafiken. Bron var tydligen avstängd.. Som tur var släppte de på trafiken bara några minuter efter det av vi kom. Tänk om vi blivit stående så att mamma missat tåget!!! Tur.

Nu har jag kommit hem och visst är det lite tomt här hemma. Inte ens Pellis är hemma. Han är väl ute och leker.
Har fått tydliga instruktioner om vattning. nu när mamma rest bort. Sist hon var borta lite längre kom hon ju hem till en hop döda blommor. (Då var det Maria som hade hand om vattningen!) Så nu ska jag tydligen se till att vattna alla stackars blommor varje dag. Om det är sol ska vattenslangen fram...tydligen. Aja, jag tror jag själv är rätt mån om deras överlevnad också. Jag har ju trots allt varit med och planterat det mesta.

Idag när jag åkte från Köping tänkte jag på två saker(jo, det är en rätt kort bit mellan Kungsör och Köping). Det första var något som jag läst i min egen mammas blogg här om dagen.

Saknad eller längtan? Ja det är faktiskt en svår fråga. Vad är saknad och vad är längtan. Hon resonerade så att saknad är efter något som varit och inte kommer tillbaka medan längtan är efter något som kommer. Själv vet jag inte riktigt. Jag tycker visserligen att hon har en bra poäng i det. Men själv tycker jag att jag saknar något som jag hoppas kan komma tillbaka, ibland. Jag menar det händer väl att man saknar en känsla. Just nu kanske jag inte tror att den kommer igen.. Men det kan den. Det är därför jag saknar. För att jag någonstans där inne ändå vet att den kan komma tillbaka. Att jag kan få uppleva den igen.. Eller är det kanske längtan?...
Ja jag vet egentligen inte om jag kom fram till något rationellt.. Men det behöver man kanske inte alltid.

Det andra jag funderade över var varför man ibland gör saker som..man inte vet varför man gör. Saker som man normalt inte gör men som någonting i stunden får en att göra. Som intuition. Någonting inuti en säger åte n att handla på ett visst sätt men man vet egentligen inte varför. Det kan vara bra saker men ibland dåliga eller rent av dumma. Varför lyder man dessa ingivelser? Är det de som styr en egentligen?

Ja många frågor ven genom mitt tankekontor under den där bilresan. Och fler lär passera genom åren.
Något jag tänkte på just nu. Ja det slog mig just i denna sekund. Det är det faktum hur mycket tankarna sysselsätter en. Iaf är det så för mig. Mig sysselsätter takarna otroligt flitigt. Jag skulle lätt kunna spendera en hel dag på en stol och bara tänka. Är jag tillräckligt djupt inne i mig själv märker jag inte ens att tiden går. Det är rätt praktiskt när man har tråkigt. Men det kan vara jobbigt ibland.
När tankarna försätter en i det där djupa tillståndet så att allt runt omkring åsidosätts. När tankarna och frågorna totalt tar över och världen runt omkring blir som en dimma. En dimma som egentligen inte finns. Den bara svävar där utanför ögonen. Inget viktigt. Jag är ju inne i tankens värld.
På sista tiden har det varit jobbigt. Jag har kännt hur jag knappt pratat med folk för tankarna har varit för närvarande. Visst har jag varit medveten om omvärlden men den har mest funnits där som i en dimma. Har det varit tyst i mer än några sekunder har jag svävat in i tankevärlden igen. Jag har ´svävat runt där och letat svar. Och en av frågorna idag har varit: saknad eller längtan?

Nu ska jag för första gången på över en månad skriva lite. Jag menar inte här på bloggen utan..ja vad det är jag skriver vet jag egentligen inte. Men då och då brukar...brukade.. jag skriva av mig. Mina tankar och funderingar över livet. Det är nog som en sorts dagbok. Visst är en blogg också en sorts dagbok men det jag skriver för mig själv är tankar som inte riktigt är redo för resten av världen än. Eller som resten av världen inte är redo för än..




Hinner man inte med tåget får man äta sin mat på en bänk på perrongen..


På nationaldagen bakade jag en äkta jordgubbstårta!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

dverjen

Live från min hjärna

RSS 2.0