Ligger i sängen och väntar på att Maria ska höra något från Jimmy så vi vet när han ska hämtas. Jag är riktigt trött och hoppas bara på att han ska säga att han fixat annan skjuts. Men det kommer nog aldrig bli mer än en önskan..

Har tänkt mycket dom senaste dagarna. Tänka gör man ju alltid men ibland lite mer.
Jag har tänkt på livet. På döden. Jag har tänkt hur underbart det är att leva. Hur underbart det är att ffinnas. Jag har tänkt på om det verkligen kan vara så att det tar slut sen.
Man har i alla tider undrat över vad som händer efter döden. Paradis? Himmel? Eller bara svart?
Jag hoppas på en fortsättning. Jag älskar livet så strkt tt jag inte kan tänka mig en framtid med ickeliv. Vad gör man då? Hur tänker man? Tänker man alls? Finns det fler där? Vem blir mitt jag?

Ibland borde man kanske stoppa sina tankar. Idag kändes som en sån gång. När man tänker i såna banor att man börjar bli rädd. Jag blir rädd när tankarna kommer till tanken av det svarta. Tanken av att det är ett evigt mörker och ständig tomhet som väntar efter döden. Där måste jag stoppa tankarna. Slutar jag tro på att det finns något mer som väntar så kommer jag börja gå omkring och vara rädd. Om jag slutar tro kommer jag bli rädd.

Tittade ut genom mitt fönster idag. Jag såg de underbara färgerna och min kärlek till livet blev ytterligare lite starkare. Jag kände hur tankarna skingrades. Jag kände hur jag fylldes av tro, hopp och kärlek.