Jag hade verkligen en helt fantastisk kväll igår. Jag insåg att semester nog inte är min grej. Jag saknar jobbet. Eller snarare: jag saknar människorna på jobbet.

Imorse vaknade jag med en sån där tråkig bakfylla. Inte huvudvärk eller så utan ångest. Inte heller ångest över gårdagen. Nej ångest över livet. Men varför?!
Jag är inte sjuk. Jag är inte fattig. Jag har nyligen flyttat hemifrån och har fått en toppenlägenhet. Jag har ett jättebra jobb och ska snart påbörja en av landets bästa utbildningar. Så vad är felet?
Jag tror det mest handlar om att livet blivit för rutigt. Allt har bara flutit på den senaste tiden och jag har blivit bortskämd av all medgång. visst år det skönt att ha flyt. Men det tar liksom bort spänningen lite. Och det är väl den som år tjusningen led livet? Just nu vet jag ganska exakt vad jag kommer syssla med de närmaste fem åren(min utbildning är 4,5 år). Det gör mig galen. Rastlös! Jag vill ut och resa, upptäcka, uppleva, skapa, träffa människor, nya platser.
Men jag får väl se till att göra något bra av dessa fem år. Alla säger ju att studietiden är den bästa tiden i livet. Så jag ska väl vara glad att jag har den framför mig.

Jag hoppas jag vaknar på bättre humör imorgon.