Födelsedagsnerver
Jag har just gått och lagt mig. Mamma sitter kvar ute på altanen med sin dator. I vanliga fall brukar det alltid vara hon som är först i säng.
Jag ligger och tänker på när man var liten och ens födelsedag närmade sig. Hur man räknade dagarna och hur det tycktes helt omöjligt att somna kvällen innan. Det kändes i hela kroppen. En känsla som jag idag inte kan jämföra med annat än den lycka man kkänner när man får vara riktigt nära någon man älskar. Jag tänker att det krävdes mindre för att framkalla den där lyckan då. När man var liten. Det är som att känslorna var närmare då. Kanske har man blivit härdad. Inte bara så att man har längre till tårar utan även längre till skratt och lycka.
Nu kanske det inte är den där kvällen-innan-känslan som gör att mamma inte känner sig redo för sängen än. Men jag hoppas ändå att hon får en fantastisk dag imorgon. En fantastisk födelsedag!
Godnatt!
Jag ligger och tänker på när man var liten och ens födelsedag närmade sig. Hur man räknade dagarna och hur det tycktes helt omöjligt att somna kvällen innan. Det kändes i hela kroppen. En känsla som jag idag inte kan jämföra med annat än den lycka man kkänner när man får vara riktigt nära någon man älskar. Jag tänker att det krävdes mindre för att framkalla den där lyckan då. När man var liten. Det är som att känslorna var närmare då. Kanske har man blivit härdad. Inte bara så att man har längre till tårar utan även längre till skratt och lycka.
Nu kanske det inte är den där kvällen-innan-känslan som gör att mamma inte känner sig redo för sängen än. Men jag hoppas ändå att hon får en fantastisk dag imorgon. En fantastisk födelsedag!
Godnatt!
För den som letar
Idag blev det en sväng in till Robbans speedshop för att kolla om han hade kopplingshandtag till min suzuki. Det hade han inte. Finns tydligen inte ställbara handtag till customcyklar. Det var ju lite jobbigt. Det är en handförstoring jag behöver!!
Just nu ligger jag på soffan med datorn på magen. Värmen tar ju kol på en. Men det verkar faktiskt som att det ska regna ikväll. Termometern visar bara 24 och det ser rätt mörkt ut ute.
Spotifylistan säger just nu "Lars Winnerbäck - Singel". Det är en skiva jag inte alls lyssnat mycket på. Så man kan säga att jag återupptäckt den. Lutar mot det är den som kommer matas in i min stereo där uppe sen. Har ju lyssnat på "Kom" i någon månsad nu så det är nog dags för lite omväxling.
Sommarlov
Igår var jag till Hallsta och träffade tjejerna. I bilen påväg dit fick jag en sån där känsla i hela kroppen att nu, NU börjar sommarlovet! Fint väder, varmt och allt bara flyter på. Känns som att livet är rätt så fantastiskt ändå.
Idag har varit en riktig gottardag. Har inhandlat diverse gottigheter till kvällen också. Kakor, godisbilar och jordgubbar. Sen har jag ju kvar några LOKA från igår. Köpte en hel "platta", som Carro så fint uttryckte sig. Dom har runnit ner ganska fort dom där bubbliga rackarna. Men det är ju inte konstigt med tanke på värmen. Just nu visar termometern 26 grader ute. Inne visar den.... 30!
Nu har badkaret tappats upp med kallt vatten så nu ska jag svalka mig lite. Blir nog att mumsa i mig lite jordgubbar och läsa min bok(som legat i vila någon vecka). Ja för att titta på tv kommer inte på tal. Den gick nämligen sönder här om dagen.. Kanske blir till o skriva lite också. För det är en sån där sak som inte går att göra på dagarna. Kreativiteten är som bäst på nätterna.
Idag har varit en riktig gottardag. Har inhandlat diverse gottigheter till kvällen också. Kakor, godisbilar och jordgubbar. Sen har jag ju kvar några LOKA från igår. Köpte en hel "platta", som Carro så fint uttryckte sig. Dom har runnit ner ganska fort dom där bubbliga rackarna. Men det är ju inte konstigt med tanke på värmen. Just nu visar termometern 26 grader ute. Inne visar den.... 30!
Nu har badkaret tappats upp med kallt vatten så nu ska jag svalka mig lite. Blir nog att mumsa i mig lite jordgubbar och läsa min bok(som legat i vila någon vecka). Ja för att titta på tv kommer inte på tal. Den gick nämligen sönder här om dagen.. Kanske blir till o skriva lite också. För det är en sån där sak som inte går att göra på dagarna. Kreativiteten är som bäst på nätterna.
Berg-och-dalbana
Jag har upptäckt en sak. När jag inte uppdaterar bloggen på några dagar ökar läsarstatistiken med nära hundra procent! Det känns ju lite lustigt. Kanske det är så att min blogg är intressantast när det inte skrivs något? Hm, nej jag borde faktiskt ta och skärpa mig. Senaste tiden har det varit väldigt glest mellan inläggen.
Jag har börjat skriva igen. Ja, det har varit något som betytt väldigt mycket för mig. Ett tag spenderade jag nästan varje ledig sekund framför datorn. Jag skrev och skrev och skrev. Det är verkligen ett fantastiskt sätt att få utlopp för skaparabstinensen. Att skriva och på något sett berätta. Det spelar ofta inte så stor roll vad jag berättar bara att jag får göra det. Att jag får använda språket, konsten.
När jag var liten sjöng jag otroligt mycket. Jag var en liten teaterapa som skulle uppträda på alla släktträffar och julfiranden. Jag knåpade ihop mina egna låtar i huvudet och jag fick ofta en tystande knuff av min syster som inte alltid tyckte att jag sjäng lika fantastiskt bra som jag själv..
Många i min närhet trodde nog att jag skulle bli en sjungare. Nej, inte en sångare för det är mer ett yrke. De trodde nog att jag skulle fortsätta sjunga. Att jag skulle bli den där som sjöng på skolavslutningar och liknande. Men oj va fel de hade. Okej att jag gick i kör och sjäng gjorde jag ju faktiskt på någon avslutning. Men mer blev det inte. Mer blev det inte. Jag tappade faktiskt musiken helt ett tag och under några år lyssnade jag knappt ens på musik. Sjäng gjorde jag nog fortfarande men endast inuti mitt eget huvud. Musiken fick plötsligt inte lika mycket utrymme längre.
För några år sedan återerövrade musiken en plats i mitt hjärtas finrum och idag betyder den mer än någonsin. Men nu lyssnar jag mer på konsten bakom musiken. Inuti musiken. På något sett har jag övergått från att nynna på melodier till att tala i poetiska citat. Har kommit på mig själv otaliga gånger med att hålla på att svara med meningar som personen i fråga förmodligen inte skulle fatta ett jota av. Poesin tar ibland över och jag glömmer bort att man inte talar så ute i verkligheten.
Konsten är som sagt viktig i mitt liv. Otroligt viktig. Jag är en rätt djup person och vore det inte för skrivandet skulle jag kanske ibland svämma över. Behöver någonstans där jag kan tömma ut lite djuphet. Där jag kan tala i metaforer och uttrycka mig med ord som inte används i vår värld. Jag kan sväva boort ett tag. Det blir som en brygga mellan mig och den verklighet jag lever i.
Klockan är snart ett på natten. Jag borde verkligen sova. Ska förmodligen upp tidigt imorgon. Min systers bil behövde sig visst en check. Knas med laddningen? Det är nog säkrast att ha sovit iaf någon timme så att de delar av hjärnan som hållit sig kvar i verkligheten är så pigga som möjligt.
Godnatt!
Jag har börjat skriva igen. Ja, det har varit något som betytt väldigt mycket för mig. Ett tag spenderade jag nästan varje ledig sekund framför datorn. Jag skrev och skrev och skrev. Det är verkligen ett fantastiskt sätt att få utlopp för skaparabstinensen. Att skriva och på något sett berätta. Det spelar ofta inte så stor roll vad jag berättar bara att jag får göra det. Att jag får använda språket, konsten.
När jag var liten sjöng jag otroligt mycket. Jag var en liten teaterapa som skulle uppträda på alla släktträffar och julfiranden. Jag knåpade ihop mina egna låtar i huvudet och jag fick ofta en tystande knuff av min syster som inte alltid tyckte att jag sjäng lika fantastiskt bra som jag själv..
Många i min närhet trodde nog att jag skulle bli en sjungare. Nej, inte en sångare för det är mer ett yrke. De trodde nog att jag skulle fortsätta sjunga. Att jag skulle bli den där som sjöng på skolavslutningar och liknande. Men oj va fel de hade. Okej att jag gick i kör och sjäng gjorde jag ju faktiskt på någon avslutning. Men mer blev det inte. Mer blev det inte. Jag tappade faktiskt musiken helt ett tag och under några år lyssnade jag knappt ens på musik. Sjäng gjorde jag nog fortfarande men endast inuti mitt eget huvud. Musiken fick plötsligt inte lika mycket utrymme längre.
För några år sedan återerövrade musiken en plats i mitt hjärtas finrum och idag betyder den mer än någonsin. Men nu lyssnar jag mer på konsten bakom musiken. Inuti musiken. På något sett har jag övergått från att nynna på melodier till att tala i poetiska citat. Har kommit på mig själv otaliga gånger med att hålla på att svara med meningar som personen i fråga förmodligen inte skulle fatta ett jota av. Poesin tar ibland över och jag glömmer bort att man inte talar så ute i verkligheten.
Konsten är som sagt viktig i mitt liv. Otroligt viktig. Jag är en rätt djup person och vore det inte för skrivandet skulle jag kanske ibland svämma över. Behöver någonstans där jag kan tömma ut lite djuphet. Där jag kan tala i metaforer och uttrycka mig med ord som inte används i vår värld. Jag kan sväva boort ett tag. Det blir som en brygga mellan mig och den verklighet jag lever i.
Klockan är snart ett på natten. Jag borde verkligen sova. Ska förmodligen upp tidigt imorgon. Min systers bil behövde sig visst en check. Knas med laddningen? Det är nog säkrast att ha sovit iaf någon timme så att de delar av hjärnan som hållit sig kvar i verkligheten är så pigga som möjligt.
Godnatt!
Tandläkarväder
Hej igen. Det var ett par dagar sen nu. Har inte orkat skriva. Har inte vetat riktigt vad det skulle vara. Skulle nog bara blibit fel vad jag än skrev.. Det är nämligen så att under senaste tiden har det bott en röst i mitt huvud och senaste dagarna har vi, jag vill inte säga bråkat, men det har varit lite kaos. Har haft fullt upp i mitt eget huvud helt enkelt.
Fast det kanske egentligen är det som är meningen med en blogg? Att ventilire. Ventilera tankarna så att huvudet inte får alldeles för mycket att jobba med? Jag vet faktiskt inte. Är nog en rätt dålig boggare. Men men, lite ventil kanske det är.
I morse vaknade jag med ett ryck! Åskan dånade i väggarna. Jag fick lite panik när jag kom på att jag inte ställt någon väckarklocka. Hur skulle jag då hinna till skolan? Skulle jag gå upp på en gång? Stressa och åka med mamma när hon åkte till tåget? Nej, jag skulle ligga kvar i sängen. Jag har sommarlov. Jag fick sova precis hur länge jag ville och det gjorde jag också.
Inte fören vid ett klev jag ur sängen. Då för att jag fick ett nysanfall så det var ingen idé att ligga kvar i sängen längre.
Det här skulle bli en bra sommar, den bästa sommaren. Varje sommarlov brukar de första veckorna gå åt för att vänta på att lovet ska komma igång. Men iår har det verkligen inte kommit igång. Som sagt vaknade jag och trodde jag försovit mig. Men till vad? Jo skolan. Skolan som jag trodde jag skulle bli glad att slippa. Just nu skulle jag gärna gå tillbaka till skolna. Något som sysselsätter mig hela dagarna. Något som skingrar mina tankar. Det var nog min verkliga ventil. Där kunde jag fokusera på sådant som egentligen var helt opersonligt. Jag kunde läsa böckerna, skriva uppsatserna. Jag kunde göra det som förväntades av mig och när jag kom hem var jag så trött att jag somnade och vaknade när det var dags för en ny skoldag. Just nu saknar jag skolan!
Imorgon är det midsommarafton. Ja av vädret att dömma ser det ut att bli en klassisk svensk midsommar. Själv vet jag inte riktigt hur min midsommar ser ut. Helst skulle jag ta bilen och bara spendera dagen, kvällen och natten ute på vägarna. Det är så skönt att inte vara någonstans. Jag har alltid älskat att åka bil. Så länge man inte är framme(om det nu finns ett mål) så finns det inga krav. Man kan inte vara någonstans. Jag känner mig aldrig så fri som i en rullande bil. Men. Det känns hemskt att söka sig bort under en sådan högtid.. Det ska ju vara en glad dag. En tid då man träffar dem man älskar och har roligt tillsammans.. Jag tänker tillbaka på midsommrarna när jag var barn..
Vi var alltid hemma hos oss i Skvalbacken. Hela släkten var samlad. Ja släktens släkt också. Flera sammanbundna släktträd och massor av vänner och bekanta. Alla var välkomna och trädgården var full. Ja nog regnade det många midsommrar på den tiden också. Men varje år hade vi satt upp tre stora partytält och där inne hade vi dukat upp till fest.
Kvällen innan hade alla åkt och plockat hinkvis med blommor och när alla var samlade på midsommaraftonen började byggandet av midsommarstången. Barnen gjorde buketter som de äldsta satt och band till stora kransar. Allt medan själva stången kläddes in i björkris och lupiner. Så snart allt var färdigt gjorde männen ett krafttag och reste upp vår vackra skapelse. Varje år överträffade vi föregående och skvalbackens midsommarstång stog där och spred glädje långt in på sensommaren.
Så snart stången var kvar var det dags för tårta! Glada i hågen klättrade vi alla upp på traktorvagnar och vi tuffade iväg till Lockmora. Där dukade vi upp på långbord och åt den obligatoriska jordgubbstårtan och drack kaffe. Fast vi barn fick så klart saft.
När vi kom tillbaka hem var det dags för lekar. Alla blev vi indelade i lag. Gammal som ung, kungsörare som skåning. Det var oftast papporna som kommit på lekarna. Vi skulle snickra fågelholkar, blåsa tuggummibubblor, slå i spik i stubbar, äta äpplen med bakbundna händer. Ja allt mellan himmel och jord! Jag minns inte ens hälften av alla roliga lekar vi utsattes för under de där åren. Jag minns bara hur kul det var. Jag minns att alla deltog med glädje. Då gjorde det inte något att det regnade. Vi spred själva vårat solljus och under tältens tak blev vi inte heller blöta. Och där spenderade vi ofta hela natten tillsammans.
Ofta hade vi barn förberett något framträdande. Det kunde vara skådespel, sånger eller kanske små sketcher där vi gjorde narr av våra föräldrar. Midsommaraftonen var fullspäckad och alla var glada. Det var den högtid vi såg fram emot mest och det var den som pratades om flitigast efteråt.
Imorgon är det åter midsommarafton, men jag känner inte någon längtan i magen. Den där förväntansfulla känslan som jag kände förr finns inte däär längre. Den är sällsynt nu för tiden. Jag vågar inte längre hoppas på saker. Jag vet hur besviken jag blir när de inte slår in. Jag vet även att så oftast är fallet. Så idag vet jag inte vad jag kommer göra imorgon och det kanske är bäst att jag låter tiden utvisa det. Jag orkar inte bli besviken igen.
Fast det kanske egentligen är det som är meningen med en blogg? Att ventilire. Ventilera tankarna så att huvudet inte får alldeles för mycket att jobba med? Jag vet faktiskt inte. Är nog en rätt dålig boggare. Men men, lite ventil kanske det är.
I morse vaknade jag med ett ryck! Åskan dånade i väggarna. Jag fick lite panik när jag kom på att jag inte ställt någon väckarklocka. Hur skulle jag då hinna till skolan? Skulle jag gå upp på en gång? Stressa och åka med mamma när hon åkte till tåget? Nej, jag skulle ligga kvar i sängen. Jag har sommarlov. Jag fick sova precis hur länge jag ville och det gjorde jag också.
Inte fören vid ett klev jag ur sängen. Då för att jag fick ett nysanfall så det var ingen idé att ligga kvar i sängen längre.
Det här skulle bli en bra sommar, den bästa sommaren. Varje sommarlov brukar de första veckorna gå åt för att vänta på att lovet ska komma igång. Men iår har det verkligen inte kommit igång. Som sagt vaknade jag och trodde jag försovit mig. Men till vad? Jo skolan. Skolan som jag trodde jag skulle bli glad att slippa. Just nu skulle jag gärna gå tillbaka till skolna. Något som sysselsätter mig hela dagarna. Något som skingrar mina tankar. Det var nog min verkliga ventil. Där kunde jag fokusera på sådant som egentligen var helt opersonligt. Jag kunde läsa böckerna, skriva uppsatserna. Jag kunde göra det som förväntades av mig och när jag kom hem var jag så trött att jag somnade och vaknade när det var dags för en ny skoldag. Just nu saknar jag skolan!
Imorgon är det midsommarafton. Ja av vädret att dömma ser det ut att bli en klassisk svensk midsommar. Själv vet jag inte riktigt hur min midsommar ser ut. Helst skulle jag ta bilen och bara spendera dagen, kvällen och natten ute på vägarna. Det är så skönt att inte vara någonstans. Jag har alltid älskat att åka bil. Så länge man inte är framme(om det nu finns ett mål) så finns det inga krav. Man kan inte vara någonstans. Jag känner mig aldrig så fri som i en rullande bil. Men. Det känns hemskt att söka sig bort under en sådan högtid.. Det ska ju vara en glad dag. En tid då man träffar dem man älskar och har roligt tillsammans.. Jag tänker tillbaka på midsommrarna när jag var barn..
Vi var alltid hemma hos oss i Skvalbacken. Hela släkten var samlad. Ja släktens släkt också. Flera sammanbundna släktträd och massor av vänner och bekanta. Alla var välkomna och trädgården var full. Ja nog regnade det många midsommrar på den tiden också. Men varje år hade vi satt upp tre stora partytält och där inne hade vi dukat upp till fest.
Kvällen innan hade alla åkt och plockat hinkvis med blommor och när alla var samlade på midsommaraftonen började byggandet av midsommarstången. Barnen gjorde buketter som de äldsta satt och band till stora kransar. Allt medan själva stången kläddes in i björkris och lupiner. Så snart allt var färdigt gjorde männen ett krafttag och reste upp vår vackra skapelse. Varje år överträffade vi föregående och skvalbackens midsommarstång stog där och spred glädje långt in på sensommaren.
Så snart stången var kvar var det dags för tårta! Glada i hågen klättrade vi alla upp på traktorvagnar och vi tuffade iväg till Lockmora. Där dukade vi upp på långbord och åt den obligatoriska jordgubbstårtan och drack kaffe. Fast vi barn fick så klart saft.
När vi kom tillbaka hem var det dags för lekar. Alla blev vi indelade i lag. Gammal som ung, kungsörare som skåning. Det var oftast papporna som kommit på lekarna. Vi skulle snickra fågelholkar, blåsa tuggummibubblor, slå i spik i stubbar, äta äpplen med bakbundna händer. Ja allt mellan himmel och jord! Jag minns inte ens hälften av alla roliga lekar vi utsattes för under de där åren. Jag minns bara hur kul det var. Jag minns att alla deltog med glädje. Då gjorde det inte något att det regnade. Vi spred själva vårat solljus och under tältens tak blev vi inte heller blöta. Och där spenderade vi ofta hela natten tillsammans.
Ofta hade vi barn förberett något framträdande. Det kunde vara skådespel, sånger eller kanske små sketcher där vi gjorde narr av våra föräldrar. Midsommaraftonen var fullspäckad och alla var glada. Det var den högtid vi såg fram emot mest och det var den som pratades om flitigast efteråt.
Imorgon är det åter midsommarafton, men jag känner inte någon längtan i magen. Den där förväntansfulla känslan som jag kände förr finns inte däär längre. Den är sällsynt nu för tiden. Jag vågar inte längre hoppas på saker. Jag vet hur besviken jag blir när de inte slår in. Jag vet även att så oftast är fallet. Så idag vet jag inte vad jag kommer göra imorgon och det kanske är bäst att jag låter tiden utvisa det. Jag orkar inte bli besviken igen.
Lika hårt som dina änglar sjunger vackert...
Idag har jag städat och dammsugit. Jag fortsätter på hemmafru-spåret alltså. Fast just nu kan jag inte göra mycket. Regnet bokstavligen öser ner och åskan mullrar för fullt. Har gått och dragit ur alla sladdar, så nu sitter jag bara. Bloggar från mobilen för internet var det första som drogs ur. Får väl läsa lite...eller nå.
Klockan fyra ska jag iaf åka till Eskilstuna och hämta Maria från jobbet. Tror dock att jag måste tanka först, bilen har ju använts rätt flitigt den gångna veckan. Får vänta in i det sista med att åka och hoppas på att regnet ger sig. Wallons(närmaste bensinmack) har ju inget tak över pumparna... ändå är det favvo-macken här omkring, mystiskt.
Nåja, nu ska jag äta upp min micrade matlåda som hann värmas klart precis innan sladden drogs ur. Hörs senare, om jag inte blir träffad av blixten:o
Gestaltpsykologi
Nu har jag mumsat i mig en bit nybakat bör med pepparsalami och druckit en kopp te:) brödet blev riktigt gott!
Just nu sitter jag och tittar på ett program med Fredrik Lindström. Det är han och en gubbe som sitter och spånar runt människans behov av tro. Religiös eller inte. De talar om hur religionen kanske varit ett sätt för att få människan att bra efter ett nödvändigt system utan att behöva förstå det. Det var lättare att säga "för att Gud säger så" än att förklara oumbärligheten i ordningen.
Funderar på om jag skulle ta ett bad kanske.. Fast då måste jag nog tvätta ur badkaret.. Det har nämligen bott en blomma där hela vintern så det är lite jordigt.
kanske bara blir en dusch istället.
Söndagskväll
Det har varit en jobbig dag. Inte bara för att jag knappt sov nå inatt..jag har liksom känt mig borta hela dagen. Ont i magen dessutom.. Tänkte att jag skulle ta mig ett bad när jag kom hem. Ett bad och en öl kanske..Men ne. Jag fick för mig att jag skulle baka. Så just nu står degen på jäsning!
Det blir något sorts grekiskt bröd..tror jag det var. Det kan varit italienskt.. Hm.. Får kolla på påsen sen. Ja, påsen.. Jag ska väl egentligen inte säga att jag "bakar" för jag blandade ju faktiskt bara ihop en sån där bakmix. Men jag fick ju blanda och knåda, så lite bakning tycker jag nog att det räknas som. Annars är jag VÄLDIGT mot halvfabrikat. Men men, det var bakmix eller en kebabtallrik som jag valde mellan. Så det här är väl iaf lite duktigare.
Har nästan blivit sugen på o bli hemmafru efter de här dagarna. Stryka, diska och baka, det är ju riktigt skoj! Eller..skoj? Mer.."helt okej", Ska kanske inte säga för mycket så mamma får några konstiga idéer om ändrad sysselfördelning här i huset.
Om femton minuter ska jag gå och knåda degen lite till. Sen är det väl ungefär en timme kvar tills jag får smaka skapelsen. Fördriver tiden med att lyssna på musik. Tiden går fortast då. Man kan liksom drömma sig bort utan att man känner sig helt galen när det enda bakgrundsljudet man har är suset av ens egen tinitus. Just nu är det Disneymusik som gäller. "En helt ny värld!"
Du kan inte sova här
03.44 visade klockan när jag kom hem inatt. Jag hämtade Maria och Jimmy och äntligen var det dags för McDonalds! Jimmy var nog mest exalterad..men när Maria och jag kom ut med maten hade han slumrat in i baksätet. Där sov han gott tills vi efter en kvarts kämpande(okej, det var bara Maria som kämpade) att få honom ur bilen. Tillslut kom jag hem till sängen.
Nu är pappa och jag i stan och köper cement. Förhoppningsvis kan vi gjuta i veckan. Jag hoppas att ut även får med mig ett par nya skor hem:)
Midnatt
Klockan närmar sig midnatt och jag är fortfarande vaken. Detta hör inte till vanligheterna nu för tiden, men idag klev jag ju inte ur sängen fören halv två så jag kommer nog inte kunna somna än på länge. Tur är nog det också för jag ska ju hämta min syster och hennes kille inatt. De är på fest i Köping och jag har äran at vara caufför inatt. Jag längtar faktiskt tills hon ringer för jag vill ha McDonalds!! Jag är så himla sugen på något mumsigt. Vi har ingenting gott hemma :( Kände mig som en riktig junkie när jag rotade runt i köket, helt desperat efter vad som helst med socker i. Förhoppningen var ju att hitta en bortglömd chokladbit...men nej! Lök, mjölk, ögg och några skrumpna potatisar.. Ja jag borde kanske handlat idag.. Får väl se om jag gör det imorgon kanske. Papsen och jag ska ändå in till stan ett par svängar. Vi ska köpa cement så det blir förmodligen två vändor. Då kan jag passa på att hoppa in på IcaMaxi. Så ska ju jag köpa ett par skor också..hade jag tänkt. Jag beställde ju ett par frpn internet för en månad sedan. De skulle kommit på måndag men igår fick jag ett mail med att min order skickats. Längst ner i mailet står det noterat att skorna är slut. JAHA?! Och det visste ni inte för typ FYRA VECKOR sedan när jag beställde?!?!?!?!
Ne nu ska jag gå och kolla i kylen igen. Det kan ju ha dykt upp något nytt. En liten marabou kanske!
Ne nu ska jag gå och kolla i kylen igen. Det kan ju ha dykt upp något nytt. En liten marabou kanske!
Drömmar
Tittar på "Kvällen är din" på 4:an. Vilket härligt program. Det är vänner och familj som nominerat personer som sedan får sina drömmar uppfyllda. Någon ville uppträda för en stor publik och någon annan fick åka mer en riktig racerförare på en minst sagt snabb tur. Det här fick mig att fundera på vad min dröm är.. Vad skulle jag vilja göra? Vad drömmer jag om?
Något jag väldigt gärna skulle vilja är ju att träffa Winnerbäck, på riktigt. Bara prata, han verkar vara en sån härlig person. Ta några öl och diskutera livet.. Eller något sånt.
En annan sak jag gärna skulle göra är att... ne jag kommer tusan inte på något mer.. Det skulle vara att bli lite längre då men det är lite svårt för Martin Stenmark att fixa. Annars skulle jag nog göra vad som helst för just den önskan.
Va tråkigt, jag har ju typ inga drömmar! Eller.. Alltså klart jag har drömmar men de flesta är ju såna som jag själv kan uppfylla, bara jag kämpar på. Jag drömmer om att bli advokat. Jag drömmer om att skriva en bok och jag drömmer om ett stort pang-bröllop. Men jag drömmer nog inte om något som en tv-show kan ge mig..
Ja vi drömmer väl alla om olika sakerNe nu måste jag gå och leta efter nå gott i kylen. Kan ju inte sitta här och grina helt för mig själv. Jag förstår inte hur jag har kunna blivit så känslig på sista tiden. Kan ju inte ens kolla på ett svensk underhållningsprogram utan att tårarna börjar krypa sig på. Ska knata iväg till micron och poppa(inte pippa som jag råkade skriva till Kempke..) lite popcorn. Ska kanske ta men en liten servett också.
Det måste vara mamsen jag ärft denna härliga egenskap från. Hon gråter ju för tusan så fort man spelar Nu grönskar det. Mystiskt. Jag som alltid tyckt att mamma varit så löjlig när hon blir rörd och nu är jag likadan. Aja, det kanske går över med åren. Kan ju inte vara såhär känslig resten av livet. Kul om nu min dröm om att bli advokat går i uppfyllelse kan jag ju inte börja grina när försvaret drar igång. Nej SKÄRPNNING!
Hemlighetsmakeri
Vissa människor verkar ha svårt med sanningen. Som om den är för hård för att uttalas. Som att det är lättare att bara slingra sig eller dra en lögn istället föra att tala sanning. Jag vet inte om det beror på att de människorna är onda..eller bara fega. Förmodligen fega. Och visst är det rätt bekvämt att dra en lögn istället för sanningen när sanningen är lite tung att uttrycka. Visst är det så att när man ljugit tillräckligt många gånger är det inte lika svårt längre. Lögnerna blir en del av sanningen och ens egen sanning kanske blir lögn. Man blir bekväm i att kunna säga det man vill när man släppt behovet av att säga det som är sant. Man kanske varken är ond eller feg, bara bekväm?
Vad är då skillnaden mellan lögn och hemlighet? Ja den gränsen kanske skänns självklar för många men inte för mig. Om jag är sjuk men säger att jag är frisk, ljuger jag då eller håller jag bara sjukdomen hemlig? Om jag slingrar mig kan jag ju inte ha ljugit men samtisidt har jag ju inte berättat sanningen.. Så vart går då gränsen? Man tvingas ju ofta ljuga för att hålla något hemligt och man håller ju oftast något hemligt om man ljuger.
Kanske är det så att en hemlighet bevarar man för att den är värd att bevara, på ett bra och positivt sätt. Medan man ljuger för attt dölja. För att dölja något som annars skulle ha negativ innebörd?
Nej jag vet inte. Skulle nog helst föredra att varken ljuga eller undanhålla saker. Livet blir så mycket lättare när alla kort ligger på bordet. När man vet att man kan röra sig fritt och inte behöver tänka sig för vad man säger. Lögner bäddar för besvikelse och svek. Även de vita kan få oanade konsekvenser...
Jag undrar om jag någonsin ska nyktra till nån gång, med dig, med dig, med dig
Nu har jag kommit hem till min sköna säng. Vilket äventyr dagen har varit. Kan inte riktigt förstå att det var idag jag skjutsade farfar, idag jag åt en möglig macka, idag jag trodde jag var vilse i Stockholms röriga vägnät..och idag jag fick se och höra två timmar med Lars Winnerbäck. Behöver jag säga att dagen varit händelserik?
Det var tv-inspelning för SVT. Ett nytt program som heter Tack för musiken. Ikväll spelade de in ett program om och med Lars Winnerbäck..och jag satt i publiken. Helt underbart. Om jag inte visste bättre skulle jag nog tro att jag var kär i honom..eller nej, i hans musik.. Jag känner inte den mannen och jag är definitift inte kär i den personen. Jag älskar hans musik, hans dikter och hans bilder. Men jag är inte kär...i dem.
Nu började jag visst komma in på kärlek och det var kanske inte meningen. Jag ville bara säga att kvällen var underbar. Att han dessutom avslutade med För dig, ja det gjorde ju inte att tårkanalerna krampa direkt..
Jag har vandrat som en vilsen stenstaty
Jag har vart på rymmen utan någonstans att fly
Det här är slutet på resan och början på en ny
Med dig, med dig, med dig
Mina ögonlock är tunga nu, snart drömmer jag om dig...
Det var tv-inspelning för SVT. Ett nytt program som heter Tack för musiken. Ikväll spelade de in ett program om och med Lars Winnerbäck..och jag satt i publiken. Helt underbart. Om jag inte visste bättre skulle jag nog tro att jag var kär i honom..eller nej, i hans musik.. Jag känner inte den mannen och jag är definitift inte kär i den personen. Jag älskar hans musik, hans dikter och hans bilder. Men jag är inte kär...i dem.
Nu började jag visst komma in på kärlek och det var kanske inte meningen. Jag ville bara säga att kvällen var underbar. Att han dessutom avslutade med För dig, ja det gjorde ju inte att tårkanalerna krampa direkt..
Jag har vandrat som en vilsen stenstaty
Jag har vart på rymmen utan någonstans att fly
Det här är slutet på resan och början på en ny
Med dig, med dig, med dig
Mina ögonlock är tunga nu, snart drömmer jag om dig...
Underbart
Är för tagen för ett ordentligt inlägg. Men nu är vi iaf på väg hem. Ger er lite mer när jag kommer till en ordentlig dator:)
Rusningstrafik
Nu är vi på väg mot Maximteatern. Fast just för tillfället är det ganska stopp, vi sitter fast i bilkö i huvudstaden.. Något jag kan konstatera är ju iaf att tunnelbana är en rätt bra grej!
Som tur är så är det ju över 2 timmar kvar tills vi ska vara där. Så vi får nog lite mumsmat u oss först:)
Så lite så
Jag förstod absolut ingenting när mobilen började ringa för fullt i morse. Tror jag hade ställt fem alarm på mobilen, alla med olika ton.. När jag väl insåg att det var fredagmorgon och jag skulle skjutsa farfar så pallrade jag mig upp ur sängen. Kändes som en sån där tidig vintermorgon. Klockan är fem, det är bäcksvart ute, du har sovit tre timmar och står med garderobsdörren öppen och bara stirrar på klädhögarna. Ja efter en halvtimme inser man att bussen går om en kvart så det blir mjukisbyxor och en collegetröja. Ja nu behövde jag ju inte klä mig fint, skulle ju bara vara chaufför, så det var inte garderoben jag stirrade in i.. Det var nog väggen..eller taket.. Ja, jag minns inte, och det spelar ju ingen roll. Trött var jag iaf.
Nu är jag hemma igen och ligger på längen och klappar på en genomblöt kissemisse. Pellis kom, inte helt oväntat, och mötte mig när jag kom hem. Det är ju världens regnväder! Tur, för jag tror jag glömde vattna syrenerna igår..
Ska väl hoppa in i duschen om en stund för klockan två ska jag vara i Västerås. Efter många ändrade planer hit och dit så är den senaste så att det blir bil från Västerås. Ja vi ska ju på Winnerbäck på Maximteatern i Stockholm ikväll!! :) Känns lockande att behålla mjukiskläderna på så man kan mysa ner sig i den, förmodligen väldigt hårda, stol man blir tilldelad där ikväll.
Imorgon är nog första dagen på länge som jag inte ska ställa väckarklocka...hoppas jag. Okej att den där gjutformen skulle behöva göras klar....MEN. Jag tror jag förtjänar en sovmorgon. Det är ju trots allt lov. Plus att jag kommer komma hem mitt inatten inatt.
Skulle kanske ta och inventera frysen. Kanske hittar något så jag kan göra en riktig lyxlunch....eller så blir det smörgås med stekt ägg...igen.
Dag sju
Nu har jag haft sommarlov i en vecka. Vissa stunder har det gått fort andra har det kännt som om tiden krypit fram. Nu är iaf första veckan avklarad och det brukar ju vara den som går åt till att vänta på att lovet ska börja. Så jag hoppas att det från och med nu börjar bli en toppensommar!
Imorgon ska jag upp tidigt för att skjutsa Farfar till tandis i arboga. Hoppas det går fort för sen ska jag snabbt iväg till Stockholm för att se på en tvinspeling med Lasse! Jag, Amanda och Alex ska leta oss till Maximteatern, det kan bli spännande. Hoppas verkligen att mannen själv är med mycket. Då bara kan det inte bli annat än en underbar kväll. Lite problem med hur jag ska ta mig hem sen..men men det ordnar sig. I värsta fall är det ju bara att Amanda och Alex kör hem mig:) Jag känner bara inte riktigt att jag litar på SJ...av någon anleding..
Nu har jag ställt klockan och bäddat ner mig. Även Pellis har lagt sig till rätta på mina ben. Känns som vi båda är redo för John Blund. Bäst att stänga av datorn så jag inte somnar på den...den har ju hänt förut..
Godnatt!
Vem går eldvakt för dig?
Sitter och lyssnar på älskade lasse. Det känns som det var ett tag sen nu. Lyssnar på Dans med svåra steg, hans första skiva. Han gav ut den på sitt eget skivbolag: Elvira, och jag tycker det är så fint att det fortfarande är det namnet som står på de första skivorna, trots att de är nyutgivna.
Idag har varit en rätt lätt dag. Tden har gått ganska fort, klockan är ju redan sex! Hoppas på att kvällen saktar ner lite. Det brukar ju trots allt vara kvällarna och nätterna som är bäst. Morgondagen däremot..
Ska fortsätta bygga form imorgon för målet är att gjuta nästa vecka.
Tänker tillbaka på tider som varit. Tänker på när jag var runt fem, sex kanske(tänk va bra man minns sina tidiga år ändå!).. Jag är uppväxt på landet så då var utomhuslek en självklarhet. Vi, ja barnen i byn eller någon annan på cykelavstånd, hade så roligt ihop. Lät fantasin flöda och rörde oss runt i skogarna som om vi var upptäcksresande på en ny kontinent. Vi utforskade markerna, byggde hus och samlade matförråd. Jag körde förbi en av dom där skogarna idag. Träden var vildvuxna och stigen såg lummig ut. Som om ingen varit där på åratal. Jag undrar hur det ser ut där idag. Finns våra gömställen kvar? Finns de där buskarna, som växt ihop som ett litet hus, kvar? Jag insåg att jag bara måste ta med min syster dit någon dag. Jag måste få reda på hur det ser ut. Fast med tanke på hur sentimental jag blivit på sista tiden kanske jag borde gå själv..finns ju en risk för en eller annan tår.
Idag har varit en rätt lätt dag. Tden har gått ganska fort, klockan är ju redan sex! Hoppas på att kvällen saktar ner lite. Det brukar ju trots allt vara kvällarna och nätterna som är bäst. Morgondagen däremot..
Ska fortsätta bygga form imorgon för målet är att gjuta nästa vecka.
Tänker tillbaka på tider som varit. Tänker på när jag var runt fem, sex kanske(tänk va bra man minns sina tidiga år ändå!).. Jag är uppväxt på landet så då var utomhuslek en självklarhet. Vi, ja barnen i byn eller någon annan på cykelavstånd, hade så roligt ihop. Lät fantasin flöda och rörde oss runt i skogarna som om vi var upptäcksresande på en ny kontinent. Vi utforskade markerna, byggde hus och samlade matförråd. Jag körde förbi en av dom där skogarna idag. Träden var vildvuxna och stigen såg lummig ut. Som om ingen varit där på åratal. Jag undrar hur det ser ut där idag. Finns våra gömställen kvar? Finns de där buskarna, som växt ihop som ett litet hus, kvar? Jag insåg att jag bara måste ta med min syster dit någon dag. Jag måste få reda på hur det ser ut. Fast med tanke på hur sentimental jag blivit på sista tiden kanske jag borde gå själv..finns ju en risk för en eller annan tår.
Dag sex
Idag var det väckarklocka som gällde. Upp tidigt för att hinna med så mycket som möjligt på förmiddagen. Det är nämligen utbygnad av maskinhallen som gäller i Skvalbacken!
Idag snickrade vi gjutformar...eller nej..vi snickrade egentligen ingenting. Sågade och högg ja, men snickrade? Ne. Kan väl säga att vi gjorde gjutform då..
Efter några timmar i solen var det lunchdags. Vi begav oss till Mekong, det ultimata lunchstället i Kungariket.
Nu känns det som jag har sand överallt! Öronen, munnen, näsan! Tur att jag inte är förkyld(peppar peppar) för då hade det nog blivit jobbigt.
När jag hämtade posten blev jag överförtjust när jag gick igenom reklamen. Gu va dom skojar till det nu för tiden. Hade du varit där hade du märkt att jag stod och skratta för mig själv. Riktigt skojsig reklam var det faktiskt..Eller så är jag ovanligt lättroad(?).
Som grädde på moset hade det kommit något lite extra till mig också. Ett presentkort på Gyllene Fågeln!!! Precis vad jag behövde! Det var egentligen från mamma. Hon hade fått ett presentkort från PresentkortTorget på 100kr som jag fick av henne. Det bestod iprincip av en kod som man registrerade på en hemsida och där fick man byta in presentkortet mot ett presentkort på 100kr på någon affär. Det fanns alla möjliga ställen, H&M, BodyShop, Jensens Biffhus. Ja massa skojiga ställen. Men mamma sa till mig: "Om du är smart så tar du ett ställe som inte ger dig en utgift". Det var klokt sagt av mamsen så jag lydde hennes råd och tog på McDonalds:) Där kommer jag ju med all säkrerhet spendera pengar de närmaste två åren så det ger defenitift ingen extra kostnad. Perfekt!
Nu ligger Pellis och jag och gosar på min säng. Borde egentligen gå in i duschen och försöka bli av med all sand.. Men jag är lite rädd att det ska bli som betong i avloppet.. Aja, jag får väl duscha lite extra länge så det hinner rinna igenom ordentligt.
En personligt anpassad reklamlapp.
Det var när jag öppnde den här som skrattet bröt igenom. Så snitsigt, figurerna lever!
Pellesnutt har blivit jättegosig på senaste tiden. Idag kom han och mötte mig när jag parkerat bilen.
Idag snickrade vi gjutformar...eller nej..vi snickrade egentligen ingenting. Sågade och högg ja, men snickrade? Ne. Kan väl säga att vi gjorde gjutform då..
Efter några timmar i solen var det lunchdags. Vi begav oss till Mekong, det ultimata lunchstället i Kungariket.
Nu känns det som jag har sand överallt! Öronen, munnen, näsan! Tur att jag inte är förkyld(peppar peppar) för då hade det nog blivit jobbigt.
När jag hämtade posten blev jag överförtjust när jag gick igenom reklamen. Gu va dom skojar till det nu för tiden. Hade du varit där hade du märkt att jag stod och skratta för mig själv. Riktigt skojsig reklam var det faktiskt..Eller så är jag ovanligt lättroad(?).
Som grädde på moset hade det kommit något lite extra till mig också. Ett presentkort på Gyllene Fågeln!!! Precis vad jag behövde! Det var egentligen från mamma. Hon hade fått ett presentkort från PresentkortTorget på 100kr som jag fick av henne. Det bestod iprincip av en kod som man registrerade på en hemsida och där fick man byta in presentkortet mot ett presentkort på 100kr på någon affär. Det fanns alla möjliga ställen, H&M, BodyShop, Jensens Biffhus. Ja massa skojiga ställen. Men mamma sa till mig: "Om du är smart så tar du ett ställe som inte ger dig en utgift". Det var klokt sagt av mamsen så jag lydde hennes råd och tog på McDonalds:) Där kommer jag ju med all säkrerhet spendera pengar de närmaste två åren så det ger defenitift ingen extra kostnad. Perfekt!
Nu ligger Pellis och jag och gosar på min säng. Borde egentligen gå in i duschen och försöka bli av med all sand.. Men jag är lite rädd att det ska bli som betong i avloppet.. Aja, jag får väl duscha lite extra länge så det hinner rinna igenom ordentligt.
En personligt anpassad reklamlapp.
Det var när jag öppnde den här som skrattet bröt igenom. Så snitsigt, figurerna lever!
Pellesnutt har blivit jättegosig på senaste tiden. Idag kom han och mötte mig när jag parkerat bilen.
Glädjetårar
Tänkte på en sak. Hur konstig vår kropp är. Hur konstigt vi kan bete oss och vilka konstiga signaler man kan sända ut vid konstiga tillfällen.. Glädjetårar till exempel. Vi vet alla att man normalt gråter när man är ledsen. Men varför kommer det då ibland tårar när man inte alls är ledsen? Tårar av lycka? Jag funderade över det of kanske är det så att sorg och lycka är de två grundkänslorna. Att alla andra känslor bygger på dessa, på ett eller annat sätt. Så när vi upplever den rena formen av någon av dessa känslor, sorg eller lycka, då tar kroppen till det starkaste uttrycksmedlet: tårar.
...det var bara något jag låg och grubblade på. Nu ska jag försöka sova för imorgon bitit ska jag och papsen snickra gjutform till utbyggnaden på maskinhallen. Får hoppas på fint väder!
Godnatt!
Tjugo miljoner?
Det blev inget skrivande idag heller. Jag hamnade på Hemnet istället. HerreGud vilka lägenheter det finns. Hittade en schyst 9-rummare på Kungsholmen för runt 20 miljoner. Men den hade gasspis... Inte min grej. Synd.
Nu tänkte jag lägga mig i sängen och läsa lite i hopp om att John Blund ska hitta till mig snart. Imorgon är ju en ny dag.
Godnatt!
Nu tänkte jag lägga mig i sängen och läsa lite i hopp om att John Blund ska hitta till mig snart. Imorgon är ju en ny dag.
Godnatt!
Dag fyra
Idag sov jag till halv tre! Vad hände med det där att INTE vända på dygnet?! Jag är tydligen inte skapt som dagdjur, helt enkelt.
Jag hann ju inte göra så mycket innan mamsen kom från jobbet. Vi åt jordgubbar och mjölk tillsammans sedan var det dags att åka. Mamma ska nämligen till Bulgarien. Lite avundsjuk är jag kanske. Det kan jag inte förneka. Men Sverige är ju också rätt schyst..
Jag skjutsade henne till tåget i Köping. Vi hade en väldig tur måste jag säga för när vi kom ner till bron här i Kungsör var det totalstopp i trafiken. Bron var tydligen avstängd.. Som tur var släppte de på trafiken bara några minuter efter det av vi kom. Tänk om vi blivit stående så att mamma missat tåget!!! Tur.
Nu har jag kommit hem och visst är det lite tomt här hemma. Inte ens Pellis är hemma. Han är väl ute och leker.
Har fått tydliga instruktioner om vattning. nu när mamma rest bort. Sist hon var borta lite längre kom hon ju hem till en hop döda blommor. (Då var det Maria som hade hand om vattningen!) Så nu ska jag tydligen se till att vattna alla stackars blommor varje dag. Om det är sol ska vattenslangen fram...tydligen. Aja, jag tror jag själv är rätt mån om deras överlevnad också. Jag har ju trots allt varit med och planterat det mesta.
Idag när jag åkte från Köping tänkte jag på två saker(jo, det är en rätt kort bit mellan Kungsör och Köping). Det första var något som jag läst i min egen mammas blogg här om dagen.
Saknad eller längtan? Ja det är faktiskt en svår fråga. Vad är saknad och vad är längtan. Hon resonerade så att saknad är efter något som varit och inte kommer tillbaka medan längtan är efter något som kommer. Själv vet jag inte riktigt. Jag tycker visserligen att hon har en bra poäng i det. Men själv tycker jag att jag saknar något som jag hoppas kan komma tillbaka, ibland. Jag menar det händer väl att man saknar en känsla. Just nu kanske jag inte tror att den kommer igen.. Men det kan den. Det är därför jag saknar. För att jag någonstans där inne ändå vet att den kan komma tillbaka. Att jag kan få uppleva den igen.. Eller är det kanske längtan?...
Ja jag vet egentligen inte om jag kom fram till något rationellt.. Men det behöver man kanske inte alltid.
Det andra jag funderade över var varför man ibland gör saker som..man inte vet varför man gör. Saker som man normalt inte gör men som någonting i stunden får en att göra. Som intuition. Någonting inuti en säger åte n att handla på ett visst sätt men man vet egentligen inte varför. Det kan vara bra saker men ibland dåliga eller rent av dumma. Varför lyder man dessa ingivelser? Är det de som styr en egentligen?
Ja många frågor ven genom mitt tankekontor under den där bilresan. Och fler lär passera genom åren.
Något jag tänkte på just nu. Ja det slog mig just i denna sekund. Det är det faktum hur mycket tankarna sysselsätter en. Iaf är det så för mig. Mig sysselsätter takarna otroligt flitigt. Jag skulle lätt kunna spendera en hel dag på en stol och bara tänka. Är jag tillräckligt djupt inne i mig själv märker jag inte ens att tiden går. Det är rätt praktiskt när man har tråkigt. Men det kan vara jobbigt ibland.
När tankarna försätter en i det där djupa tillståndet så att allt runt omkring åsidosätts. När tankarna och frågorna totalt tar över och världen runt omkring blir som en dimma. En dimma som egentligen inte finns. Den bara svävar där utanför ögonen. Inget viktigt. Jag är ju inne i tankens värld.
På sista tiden har det varit jobbigt. Jag har kännt hur jag knappt pratat med folk för tankarna har varit för närvarande. Visst har jag varit medveten om omvärlden men den har mest funnits där som i en dimma. Har det varit tyst i mer än några sekunder har jag svävat in i tankevärlden igen. Jag har ´svävat runt där och letat svar. Och en av frågorna idag har varit: saknad eller längtan?
Nu ska jag för första gången på över en månad skriva lite. Jag menar inte här på bloggen utan..ja vad det är jag skriver vet jag egentligen inte. Men då och då brukar...brukade.. jag skriva av mig. Mina tankar och funderingar över livet. Det är nog som en sorts dagbok. Visst är en blogg också en sorts dagbok men det jag skriver för mig själv är tankar som inte riktigt är redo för resten av världen än. Eller som resten av världen inte är redo för än..
Hinner man inte med tåget får man äta sin mat på en bänk på perrongen..
På nationaldagen bakade jag en äkta jordgubbstårta!
Jag hann ju inte göra så mycket innan mamsen kom från jobbet. Vi åt jordgubbar och mjölk tillsammans sedan var det dags att åka. Mamma ska nämligen till Bulgarien. Lite avundsjuk är jag kanske. Det kan jag inte förneka. Men Sverige är ju också rätt schyst..
Jag skjutsade henne till tåget i Köping. Vi hade en väldig tur måste jag säga för när vi kom ner till bron här i Kungsör var det totalstopp i trafiken. Bron var tydligen avstängd.. Som tur var släppte de på trafiken bara några minuter efter det av vi kom. Tänk om vi blivit stående så att mamma missat tåget!!! Tur.
Nu har jag kommit hem och visst är det lite tomt här hemma. Inte ens Pellis är hemma. Han är väl ute och leker.
Har fått tydliga instruktioner om vattning. nu när mamma rest bort. Sist hon var borta lite längre kom hon ju hem till en hop döda blommor. (Då var det Maria som hade hand om vattningen!) Så nu ska jag tydligen se till att vattna alla stackars blommor varje dag. Om det är sol ska vattenslangen fram...tydligen. Aja, jag tror jag själv är rätt mån om deras överlevnad också. Jag har ju trots allt varit med och planterat det mesta.
Idag när jag åkte från Köping tänkte jag på två saker(jo, det är en rätt kort bit mellan Kungsör och Köping). Det första var något som jag läst i min egen mammas blogg här om dagen.
Saknad eller längtan? Ja det är faktiskt en svår fråga. Vad är saknad och vad är längtan. Hon resonerade så att saknad är efter något som varit och inte kommer tillbaka medan längtan är efter något som kommer. Själv vet jag inte riktigt. Jag tycker visserligen att hon har en bra poäng i det. Men själv tycker jag att jag saknar något som jag hoppas kan komma tillbaka, ibland. Jag menar det händer väl att man saknar en känsla. Just nu kanske jag inte tror att den kommer igen.. Men det kan den. Det är därför jag saknar. För att jag någonstans där inne ändå vet att den kan komma tillbaka. Att jag kan få uppleva den igen.. Eller är det kanske längtan?...
Ja jag vet egentligen inte om jag kom fram till något rationellt.. Men det behöver man kanske inte alltid.
Det andra jag funderade över var varför man ibland gör saker som..man inte vet varför man gör. Saker som man normalt inte gör men som någonting i stunden får en att göra. Som intuition. Någonting inuti en säger åte n att handla på ett visst sätt men man vet egentligen inte varför. Det kan vara bra saker men ibland dåliga eller rent av dumma. Varför lyder man dessa ingivelser? Är det de som styr en egentligen?
Ja många frågor ven genom mitt tankekontor under den där bilresan. Och fler lär passera genom åren.
Något jag tänkte på just nu. Ja det slog mig just i denna sekund. Det är det faktum hur mycket tankarna sysselsätter en. Iaf är det så för mig. Mig sysselsätter takarna otroligt flitigt. Jag skulle lätt kunna spendera en hel dag på en stol och bara tänka. Är jag tillräckligt djupt inne i mig själv märker jag inte ens att tiden går. Det är rätt praktiskt när man har tråkigt. Men det kan vara jobbigt ibland.
När tankarna försätter en i det där djupa tillståndet så att allt runt omkring åsidosätts. När tankarna och frågorna totalt tar över och världen runt omkring blir som en dimma. En dimma som egentligen inte finns. Den bara svävar där utanför ögonen. Inget viktigt. Jag är ju inne i tankens värld.
På sista tiden har det varit jobbigt. Jag har kännt hur jag knappt pratat med folk för tankarna har varit för närvarande. Visst har jag varit medveten om omvärlden men den har mest funnits där som i en dimma. Har det varit tyst i mer än några sekunder har jag svävat in i tankevärlden igen. Jag har ´svävat runt där och letat svar. Och en av frågorna idag har varit: saknad eller längtan?
Nu ska jag för första gången på över en månad skriva lite. Jag menar inte här på bloggen utan..ja vad det är jag skriver vet jag egentligen inte. Men då och då brukar...brukade.. jag skriva av mig. Mina tankar och funderingar över livet. Det är nog som en sorts dagbok. Visst är en blogg också en sorts dagbok men det jag skriver för mig själv är tankar som inte riktigt är redo för resten av världen än. Eller som resten av världen inte är redo för än..
Hinner man inte med tåget får man äta sin mat på en bänk på perrongen..
På nationaldagen bakade jag en äkta jordgubbstårta!
Helgen
Nu är det söndagkväll igen. En ännu har ju lov men ska ju jobba lite under livet då jag tänkte försök att INTE vända på dygnet denna sommar. Som nattmänniska gör man ju lätt det. Nätterna är ju så härliga.
Något annat som var härligt var helgen. Terese(inte Termer) var ute i Södertälje och jag måste säga att jag verkligen gillade ställena vi var till. Ett av det hette Gravedigger, ett riktigt härligt ställe. En krog helt i min smak. Det är näst intill exakt den där mysiga puben jag snackat om. Alltså, som jag inte ens visste om den fans. Så fans det en i närheten. Var ju perfekt!
Nu ska jag sova. Föregående natts sömn stördes ju av värme, åska och det faktum att jag inte hade sängen för mig själv.. inatt sover jag förhoppningsvis bättre.
Godnatt!
Tack SJ!
Vi vaknade tidigt av det förskräckliga åskvädret. Blixten måste slagit ner någonstans här i närheten för en av smällarna var synkad med en enorm eldexplosion precis utanför fönstret. Eller ja, som jag upplevde det iaf. Det kändes som ett behövligt väder. Luften behövde rensas.
När vi vaknade igen några timmar senare syntes lika lite spår av oväder som när vi la oss igårkväll. Mystiskt det där med väder.
Efter frukost placerade vi oss på varsin mjuk yta. Där låg vi och utforskade kroppen. Eller iaf fötterna. Vi insåg att det är extremt svårt att bara böja "pek-tån". Testa! Dom tre tårna i mitten verkar dela muskler..
Strax innan tre knatade jag iväg till tåget. Men när jag kommer dit finns inte mitt tåg med på tavlan! Nehe, bara att vända tillbaka till Terese då. Gissa om hon blev rädd när jag klampa in igen. Hehe
Nu ligger jag på golvet(laddsladden räcker inte längre) och stör mig på SJ. Jag har kollat tusen gånger och det ska gå ett tåg 15.14 men nej. Så nu får jag så snällt vänta en timme och sen får mamma hämta mig i Eskilstuna. Tack SJ!
Upptäcksfärd
Nu har vi att en rolig kväll och knutit nya bekantskaper! Nu har Termer lagat mat å det ska stad innan et blir Disney-film och sängen!:D
New Mill
Tillbaka i Nykvarn. Terese kom till mig igår och imorse drog vi iväg mot hennes place! Vi har just diskat och nu torkas det golv. Hade hoppats på lite folk ikväll men det ser ut som att Terese o jag får roa oss själva ikväll igen. Det tvivlar jag dock inte på att vi kan. Vi tänkte nog börja med lite sushi:)
Hör av dig om du har vägarna förbi!
Uppmuntring
För att muntra upp stämningen efter det senaste inlägget måste jag bara pååeka att det är student idag!
Själv ska jag åka in till Västerås nu snart och fira en vän som tagit studenten idag.
Och imorgon åker jag nog till Nykvarn och på måndag ska jag köra mamma till flygbussen. Sedan är det jag och Pellis en vecka innan jag ska hämta mamma i Västerås nästa tisdag när hon kommer hem.
På tal om Pellis så har jag inte sett honom idag. Hoppas han kommer in och äter innan vi jag åker iväg.
Själv ska jag åka in till Västerås nu snart och fira en vän som tagit studenten idag.
Och imorgon åker jag nog till Nykvarn och på måndag ska jag köra mamma till flygbussen. Sedan är det jag och Pellis en vecka innan jag ska hämta mamma i Västerås nästa tisdag när hon kommer hem.
På tal om Pellis så har jag inte sett honom idag. Hoppas han kommer in och äter innan vi jag åker iväg.
Dag ett
Jaha då har lovet dragit igång då. Började dagen med att åka och klippa mig. Hela byn var full med bilar och folk. Märktes verkligen att det är skolavslutningstider. Tur att jag tog cykeln.
Tänker på tiden i grundskolan. Hur jag försökte komma på vem jag var. Hur jag försökte hitta min stil och min personlighet. Jag hade aldrig varit den som gick i klädaffärer eller målade naglarna.
Jag hade inte heller varit den som säger saker rakt ut eller knuffar på någon för att få dennes uppmärksamhet. Jag hade varit en liten pojkflicka som oftast var för mig själv. Inte för att jag inte trivdes i ensamheten men i tonåren behöver man vänner mer än någonsin och mitt behov började väl göra sig påmint.
När man försöker ta sig någonstans man aldrig varit förut, göra något man inte testat innan. Då känner man sig oräker. Jag ville ha vänner, bli en del av gruppen. Men jag visste inte hur jag skulle göra. Snäll? Tuff? Rolig? Det sägs att man söker sin personlighet i tonåren och i mitt fall stämmer det väldigt bra. Jag försökte hitta vem jag var. Men jag gjorde det på helt fel sätt.
Jag försökte vara den jag trodde andra ville ha. Jag ville ge folket vad folket vill ha, det var mitt största misstag i min strävan att bli hel. Att skapa sig en karaktär betyder att man sedan måste leva upp till den. Att leva upp till något som är en falsk bild är inte det läättaste. Man måste hela tiiden komma ihåg hur manus löd. Detta är jobbigt och det är inte ofta man orkar hålla i detta så länge. Med tiden blandas karaktären ut med delar av det som finns där inne. Och delar av nya förebilder.
Jag var van vid skådespelet men jag hade nu skapat mig en andra karaktär. Jag hade nu två roller som skulle spelas parallellt. Om det var jobbigt med en roll så blev det nu outhärdligt med två. Det jag som var i skolan försökte så desperat att bli omtyckt med istället blev jag en instabil själ med tre millimeters stubin. Ena sekunden kunde jag skratta och umgås med de andra. Nästa sekund kunde jag hata alla, gå och leta efter en ensam vrå och önska att jag kunde få försvinna från jordens yta. Jag ville att allt skulle vara över. Jag ville att åren skulle gå eller...att jag fick försvinna.
Många människor talar om att de någon gång under livet haft självmordstankar. Men hur många av de tankarna var egentligen på riktigt? Hur många ville verkligen DÖ? Även jag har haft de där tankarna. Många gånger. Men så här i efterhand kan jag nog ganska säkert säga att de inte var äkta. Jag ville inte dö. Jag ville bara komma bort från det liv jag levde. Jag ville bara att saker skulle bli bra. Inget annat.
Jag är av den åsikten att självmord är en väldigt självisk tanke. Att livet är tufft ibland det är ett faktum och vissa kanske ser döden som en utväg. Men tänk lite till. En utväg för vem? För dig, precic. Du kommer undan från det lliv du lever. Men tänk på dem som finns kvar! Tänk på alle de som älskar dig. Tänk på de som kommer sakna dig eller kanske inte ens klarar av att leva utan dig.
Jag har aldrig mist någon nära i självmord men jag har mist flera till döden. Jag kan inte veta vad som händer med dem. Jag kan inte säga "de har det nog bättre nu" för jag unde inte se att de hade det dåligt innan. Men något jag vet är att jag saknar dem. Vi saknar dem. Om alla människor man möter är små pusselbitar i ens inre så är det som om en av dessa bitar slits ut. Man letar och letar. Försöker hitta biten. Man kan inte se vad pusslet ska föreställa för det har blivt ett stort hål i motivet. Med tiden lär man sig dock att se helheten i bilden. Man lär sig se bilden trots att något saknas. Man har ändå minnena av den saknade biten kvar.
Detta pussel blir inte klart fören du själv blir ett hål i någon annans pussel. Men du vet inte innan vilka bitar som kommer läggas härnäst.
Mitt pussel främst ett hål. Det har funnits dr några år nu. Jag har lärt mig se bilden ändå. Jag har lärt mig att hålet aldrig kommer fyllas. Men jag har fortfarande minnena.. Den här personen var en som såg mig. Han var en av de få som talade med mig och inte min karaktär. Även om vi inte var så nära så var vi ändå nära vänner. I slutet(som jag nu i efterhand kan kalla det) umgicks vi allt mer. Vi kom varandra närmare. Det var som om vi någonstans visste även då att det började dra ihop sig. Som om han visste vad som väntade. (Så här i efterhand har jag verkligen funderat på om han gjorde det, visste.)
Nu har jag nog talat tillräckligt om döden. Det är ju trots allt något som vi alla kommer få uppleva förr eller senare(eller?) och att analysera den känns kanske lite onödigt. Men det är samtidigt ett så fascinerande ämne. Jag vill inte dö. Jag älskar livet. Jag vill inte heller att någon jag älskar ska dö. Det är något jag ständigt går och fruktar. Däremot är döden inget som skrämmer mig. Livet kan inte vara så otroligt som det är om inte döden var en del av äventyret. Jag tror inte att döden är slutet. Jag tror det är en del. En del i alltet som vi egentligen inte vet någonting om.
Tänker på tiden i grundskolan. Hur jag försökte komma på vem jag var. Hur jag försökte hitta min stil och min personlighet. Jag hade aldrig varit den som gick i klädaffärer eller målade naglarna.
Jag hade inte heller varit den som säger saker rakt ut eller knuffar på någon för att få dennes uppmärksamhet. Jag hade varit en liten pojkflicka som oftast var för mig själv. Inte för att jag inte trivdes i ensamheten men i tonåren behöver man vänner mer än någonsin och mitt behov började väl göra sig påmint.
När man försöker ta sig någonstans man aldrig varit förut, göra något man inte testat innan. Då känner man sig oräker. Jag ville ha vänner, bli en del av gruppen. Men jag visste inte hur jag skulle göra. Snäll? Tuff? Rolig? Det sägs att man söker sin personlighet i tonåren och i mitt fall stämmer det väldigt bra. Jag försökte hitta vem jag var. Men jag gjorde det på helt fel sätt.
Jag försökte vara den jag trodde andra ville ha. Jag ville ge folket vad folket vill ha, det var mitt största misstag i min strävan att bli hel. Att skapa sig en karaktär betyder att man sedan måste leva upp till den. Att leva upp till något som är en falsk bild är inte det läättaste. Man måste hela tiiden komma ihåg hur manus löd. Detta är jobbigt och det är inte ofta man orkar hålla i detta så länge. Med tiden blandas karaktären ut med delar av det som finns där inne. Och delar av nya förebilder.
Jag var van vid skådespelet men jag hade nu skapat mig en andra karaktär. Jag hade nu två roller som skulle spelas parallellt. Om det var jobbigt med en roll så blev det nu outhärdligt med två. Det jag som var i skolan försökte så desperat att bli omtyckt med istället blev jag en instabil själ med tre millimeters stubin. Ena sekunden kunde jag skratta och umgås med de andra. Nästa sekund kunde jag hata alla, gå och leta efter en ensam vrå och önska att jag kunde få försvinna från jordens yta. Jag ville att allt skulle vara över. Jag ville att åren skulle gå eller...att jag fick försvinna.
Många människor talar om att de någon gång under livet haft självmordstankar. Men hur många av de tankarna var egentligen på riktigt? Hur många ville verkligen DÖ? Även jag har haft de där tankarna. Många gånger. Men så här i efterhand kan jag nog ganska säkert säga att de inte var äkta. Jag ville inte dö. Jag ville bara komma bort från det liv jag levde. Jag ville bara att saker skulle bli bra. Inget annat.
Jag är av den åsikten att självmord är en väldigt självisk tanke. Att livet är tufft ibland det är ett faktum och vissa kanske ser döden som en utväg. Men tänk lite till. En utväg för vem? För dig, precic. Du kommer undan från det lliv du lever. Men tänk på dem som finns kvar! Tänk på alle de som älskar dig. Tänk på de som kommer sakna dig eller kanske inte ens klarar av att leva utan dig.
Jag har aldrig mist någon nära i självmord men jag har mist flera till döden. Jag kan inte veta vad som händer med dem. Jag kan inte säga "de har det nog bättre nu" för jag unde inte se att de hade det dåligt innan. Men något jag vet är att jag saknar dem. Vi saknar dem. Om alla människor man möter är små pusselbitar i ens inre så är det som om en av dessa bitar slits ut. Man letar och letar. Försöker hitta biten. Man kan inte se vad pusslet ska föreställa för det har blivt ett stort hål i motivet. Med tiden lär man sig dock att se helheten i bilden. Man lär sig se bilden trots att något saknas. Man har ändå minnena av den saknade biten kvar.
Detta pussel blir inte klart fören du själv blir ett hål i någon annans pussel. Men du vet inte innan vilka bitar som kommer läggas härnäst.
Mitt pussel främst ett hål. Det har funnits dr några år nu. Jag har lärt mig se bilden ändå. Jag har lärt mig att hålet aldrig kommer fyllas. Men jag har fortfarande minnena.. Den här personen var en som såg mig. Han var en av de få som talade med mig och inte min karaktär. Även om vi inte var så nära så var vi ändå nära vänner. I slutet(som jag nu i efterhand kan kalla det) umgicks vi allt mer. Vi kom varandra närmare. Det var som om vi någonstans visste även då att det började dra ihop sig. Som om han visste vad som väntade. (Så här i efterhand har jag verkligen funderat på om han gjorde det, visste.)
Nu har jag nog talat tillräckligt om döden. Det är ju trots allt något som vi alla kommer få uppleva förr eller senare(eller?) och att analysera den känns kanske lite onödigt. Men det är samtidigt ett så fascinerande ämne. Jag vill inte dö. Jag älskar livet. Jag vill inte heller att någon jag älskar ska dö. Det är något jag ständigt går och fruktar. Däremot är döden inget som skrämmer mig. Livet kan inte vara så otroligt som det är om inte döden var en del av äventyret. Jag tror inte att döden är slutet. Jag tror det är en del. En del i alltet som vi egentligen inte vet någonting om.
Trerätters
Det blev inge hallsta för min del idag. Det blev trerätters på Jensens istället, för att fira mina betyg. Känns så skönt att jag lyckades trots att det såg mörkt ut ett tag.
Nu kan jag knappt hålla ögonen öppna. Dags för sängen.
Godnatt!
Men jaha?
Nu försvann ju solen helt! Et blev till och med kallt:(
Känns som det drar igång fort nu. Imorgon ska jag klippa mig sen på student. På måndag ska mamma skjutsas till flygbussen och hämtas veckan efter. Där emellan någonstans har jag klämt in en Winnerbäck-kväll i Stockholm också. Hjälp. Jag som trott jag varit så ledig..
Ikväll snackar det om fest i Hallsta och på lördag i Nykvarn..oj oj oj!
Sommarlov
Efter en fantastisk avslutning på stadshotellet har jag nu sommarlov! Tio veckor av bara varande. Hoppas på att dessa veckor fylls med mycket glädje. Hoppas på den bästa sommaren hittills!
Jag tänkte börja lovet med att ta mig hem. Det innebära en timmes väntan på tåget sedan en promenad genom kungariket. Ska sig först och främst köpa mig en glass!:)
Jag står
Hm, okej att jag ofta känner mig äldre än vad jag är men idag gick det lite för långt. En man reste sig upp för mig på tåget. Erbjöd mig hands stol. Så gammal känner jag mig inte. Vi båda stod upp till Västerås.
Sushi!
Eftersom vi inte hade något att göra idag så fick vi sluta tidigare. Dock inte så tidigt att må hann konstatera att den närmaste sushi-restaurangen var stängd, skynda in på Åhléns of sedan köpa sushi på ett annat ställe, innan tåget gick.. Det saknades fem steg när tåget rullade iväg framför näsan på mig. Men men, jag hade ju den underbara maten att roa mig med! Dock visade klockan bara tio över när jag mumsat i mig alltihop.. Tur att jag har min braiga bok med mig! Skulle iof sitta fint med lite vatten..
Sista dagen
Idag är sista skoldagen. Inte för att vi har något kvar att göra, men enligt Skolverket måste man ju ha ett visst anti skoldagar. Imorgon är det iaf avslutning sen är vi fria. I alla fall fram till augusti.
Morgonen var rätt häktisk. Trots att filmen inte var så värst spännande så var det ändå svårt att komma ur sängen. Speciellt när jag anade hur tråkigt vädret var.
Gjorde återigen misstaget att ta på mig för mycket kläder: långa jeans...
Får väl hoppas att det är svalt inne i skolan.
Nu sitter jag på bussen så jag ska äntligen tillbaka in i min bok. Har fastnat så där så det känns som den världen är verklig. (Okej, den var verklig, men för en annan person.) Varje gång jag inser att det sim händer där inte r en del av min verkliget så blir jag lite besviken. Så om jag skulle hamna i någon kriminell mc-snubbes klor så bli inte förvånade. Jag jobbar bara under-cover!
Spökviskaren
Jag blev glatt överraskad när jag slog på tvn och såg att Goast Whisperer just skulle börja! Det var mitt favoritprogram för några år sedan. Varje torsdag klockan nio satt jag som klistrad framför dumburken. Det hör även till historien att det är ett av få tv-program som verkligen kan göra mig rädd. Så ut ska kanske säga: alla torsdagar utom de när jag var helt ensam hemma. Riktigt bra program faktiskt! Bättre än doktor Hus tillochmed.
Imorgon börjar jag elva. Det är en dag utan lunch med eftersom vi inte har någon idrott på morgonen så in jag ju äta lunch till frukost. Smart va?!
Ja alla betyg ska ju vara satta imorgon så det kan ju bli spännande vad vi ska göra på alla lektioner. Undrar hur många filmer vi kommer se imorgon.
Den enda film jag ska se just nu är den innanför ögonlocken. Dom brukar vara rätt bra nu för tiden, jobbigt att vakna bara.. Har som sagt sovmorgon imorgon så jag hoppas å en långfilm.
Godnatt!
Vi vann!!!
Nu har vi äntligen slutat. Självklart drog det ut på tiden så jag hann inte med tolvtåget. Men det gör ingenting för vår klass VANN!! Lärarna sim drivit är oss eftersom vi kom sist förra året. Vi blev nog lika förvånade allihop. Sen att det bara var tack vare det faktum att SPE inte kom då att vi "vann" alla matcher vi skulle haft mot dem, det .r bara onödiga detaljer.
Moln och blåst
Sitter på en läktare vid ringvallen och tittar på folk som springer. Amanda och jag åtog oss lite administrativa uppgifter så vi slipper springa. Så synd!
Vi ska sluta vid tolv sägs det så om jag har en jäkla tur kanske jag hinner med tolvtåget. Hade planerat att köpa med mig sushi hem idag men självklart glömde jag plånboken hemma:/
väntan
Ibland väntar man bara. Väntar på något som man... väntat på. Orealistiskt kan det vara ibland men ändå väntar man.
Det Ka vara ett väder, en situation eller kanske en person... man tänker och tänker.. väntar på vad framtiden har att ge. Just nu är det charader på gång. Man får på något sätt utlopp för lite av det galna.
Snart bär det av hemåt. Har varit en trevlig kväll i Hallasta! Men sängen
R aldrig fel den heller. Och imorgon är det 6:e juni och det betyder Sveriges nationaldag! Det en firas med tårta och orkester!
slumpen
Ibland faller det dig så att man hamnar i situationer man inte väntat sig. Ibland blir man mer förvånad än annars.
Just idag föll det sig så att jag hamna i Hallstahammar. Det är väl inte någon enorm chock, men ändå en bra slump.
Jag får hoppas att mamma håller sig vaken så hon kan hämta mig inatt för imorgonbitti bär det av mot Enköping. Det är mc-marknad så jag hoppas på lite fynd till iaf någon av mina pärlor!
Strand
Nu har jag äntligen tvättat bort sandstranden dom fäst sig på hela min kropp. Upptäckte att jag fått mig en snygg bond-bränna också.. yes!
Nu ligger jag i sängen och funderar på framtiden. Närmaste tröskeln är väl onsdag. Då ska ju betygen vara satta, sedan ät det kört, så att säga. Får hålla tummarna att ingen lärare klantar sig iår igen. Har ju hänt att folk fått ett betyg vid betygssnacken och ett annat i kuvertet..
Tröskel två är ovissheten. Jag tycker inte om att inte ha kontroll. En helt öppen sommar, känns lite jobbigt..eller ja, otäckt kanske är ett bättre ord? Måste köpa en ny almanacka!
Ne, dags att sova. Imorgon blir det sovmorgon sedan genomgång av dagens bild-skörd.
Godnatt!
norrtälje
Sitter på en gräsmatta och äter mjukglass och lyssnar på motorljud. Såg just en rod som försökte ta sig in men det verkade inte gå så bra.
Toppenväder iaf!!
Effektiv helg
Idag har jag hunnit med mycket. Varit i stan och ätit lunch med Uffe, Janne och papsen. Varit i Västerås och spelat kubb med Kempke och Skakke. Och monterat parasoll och ätit en mysig kvällsmat med mamsen!
Just nu har jag packat det sista inför imorgon. Klockan sex beger vi oss iväg. Papsen och jag åker till Norrtälje för o titta på motorcyklar! Hoppas det är mycket roliga byggen. En annan har ju aldrig varit där så förväntningarna är höga. Om vi kommer hem tidigt på söndag drar jag nog vidare direkt till Hallsta. Där vankas sommarfest med tjejerna. Dock är Amanda hos Alex så henne får jag tyvärr inte se fören på tisdag..
Termometern har visat över 25 hela dagen. Sist jag tittade sa den 27. Det är verkligen sommar nu. Fattas ju bara att det störtregnar imorgon. Den svenska sommaren är ju underbar! Håller alltid vad den lovar.
För att ytterligare klämma in lite aktiviteter i denna så lugna o harmoniska helg så är planen att på måndag, Sveriges nationaldag, baka tårta! Hade tänkt att iår fira dagen med pompa och ståt. Om det nu inte blir så att jag ska på mc marknad i Enköping.. Hm, då får jag väl köpa mig lite fika längst vägen och kanske smycka bilen med något blå-gult.
Just nu har jag packat det sista inför imorgon. Klockan sex beger vi oss iväg. Papsen och jag åker till Norrtälje för o titta på motorcyklar! Hoppas det är mycket roliga byggen. En annan har ju aldrig varit där så förväntningarna är höga. Om vi kommer hem tidigt på söndag drar jag nog vidare direkt till Hallsta. Där vankas sommarfest med tjejerna. Dock är Amanda hos Alex så henne får jag tyvärr inte se fören på tisdag..
Termometern har visat över 25 hela dagen. Sist jag tittade sa den 27. Det är verkligen sommar nu. Fattas ju bara att det störtregnar imorgon. Den svenska sommaren är ju underbar! Håller alltid vad den lovar.
För att ytterligare klämma in lite aktiviteter i denna så lugna o harmoniska helg så är planen att på måndag, Sveriges nationaldag, baka tårta! Hade tänkt att iår fira dagen med pompa och ståt. Om det nu inte blir så att jag ska på mc marknad i Enköping.. Hm, då får jag väl köpa mig lite fika längst vägen och kanske smycka bilen med något blå-gult.
Utekväll
Ikväll blev det grillning och kvällsmat på altanen. Nu är det ju verkligen sommar!
Nu tänkte jag bygga mig mitt drömhus sen ta ett bad!
Foton
Ibland känns livet tyngre. Ibland har man såna där perioden då man inte vill veta av omvärlden. Där är jag nu. Har spenderat hela dagen på sängen. Det är då jag är glad för musiken. Utan det skulle jag bli fullständigt galen.. Men nu när dom ändrat spotify så är det ju tidsbegränsning på gratisversionen.. såg idag att jag bara har två timmar kvar:o hur ska jag klara det? Får väl börja köpa skivor då..
På tal om köpa så tänkte jag framkalla lite kort från det gångna året. Jag började ladda upp korten på en hemsida. "Beräknad tid kvar: 2 timmar och 51minuter"! Så nu sitter jag bara och filosoferar.. aja, om 4 timmar får man sova så det blir en ny dag någon gång.
Lång helg
(Nej, det skulle inte vara "långhelg". Jag menar "lång helg"!)
Ligger på min säng och letar mig runt bland alla sidor på det enorma internet. Dock har jag inte hittat något intressant än så själva letandet har varit mitt tidsfördriv hittills.
Dagen började iaf bra, med att mormor kom på besök med nybakt bröd precis vid frukostdags. Perfekt! Kan inte minnas när jag fick helt färskt, varmt, nybakt bröd till frukost senast. Var nog iaf åtta, nio år sedan..
För att fortsätta på mormor-konceptet så ska vi dit snart och äta. Hon skulle göra pannkakor och för att använda mammas ord så säger man ju aldrig nej till lite pannkakor!
Nu kommer Pellis traskande. Han gillar inte riktigt att tangentbordet får mer uppmärksamhet än honom. Bäst att jag kliar honom lite. Han är ju världens sötaste gullplutt så jag måste ju passa på när han är på goshumör!
Nu är det visst dags att fara till mormor. Har hört ryktas att vi ska ta bilen så att vi får med oss en skottkärra hem..Det vankas visst trädgårdsarbete.
Ligger på min säng och letar mig runt bland alla sidor på det enorma internet. Dock har jag inte hittat något intressant än så själva letandet har varit mitt tidsfördriv hittills.
Dagen började iaf bra, med att mormor kom på besök med nybakt bröd precis vid frukostdags. Perfekt! Kan inte minnas när jag fick helt färskt, varmt, nybakt bröd till frukost senast. Var nog iaf åtta, nio år sedan..
För att fortsätta på mormor-konceptet så ska vi dit snart och äta. Hon skulle göra pannkakor och för att använda mammas ord så säger man ju aldrig nej till lite pannkakor!
Nu kommer Pellis traskande. Han gillar inte riktigt att tangentbordet får mer uppmärksamhet än honom. Bäst att jag kliar honom lite. Han är ju världens sötaste gullplutt så jag måste ju passa på när han är på goshumör!
Nu är det visst dags att fara till mormor. Har hört ryktas att vi ska ta bilen så att vi får med oss en skottkärra hem..Det vankas visst trädgårdsarbete.
Väntan
Idag var en jobbig dag. Massa prov och ingen mat.. Okej, där ljög jag. Jag hade ju faktiskt med mig en macka som jag hann klämma i mig mellan lektionerna. Nu är det iaf bara typ nio dagar kvar av den här terminen. Ska bli skönt att slippa alla prov och uppsatser ett tag nu. Var länge sen jag var såhär skoltrött.
När jag kom hem gjorde mamsen och jag äggröra och bacon, ett riktigt skrovmål. Nu ligger jag på mitt golv och är proppmätt! Får hoppas att maten smälts snabbt. Jag vill ju äta mina popcorn! Jag har sagt i flera dagar nu "o, ikväll kan jag göra popcorn, gu va gott!" men varje kväll har jag somnat eller gjort något annat. Igår var jag nära. Jag poppade till och med en påse. Men nej, precis när jag stoppat det första i munnen kommer Maria och frågar om jag vill med till Slagstaglass! Klart jag vill! Jag pulade in några fler popcorn i munnen och vi drog iväg..
Men ikväll ska jag verkligen försöka. Känns konstigt att behöva anstränga sig för att äta popcorn.. Men men.
Dagen grej var ju iaf att Carro visade brösten för Kempke(av misstag!) och att det kom fram att Kempke inte hade en aning om vad en sork är.. Stadsbo!
När jag kom hem gjorde mamsen och jag äggröra och bacon, ett riktigt skrovmål. Nu ligger jag på mitt golv och är proppmätt! Får hoppas att maten smälts snabbt. Jag vill ju äta mina popcorn! Jag har sagt i flera dagar nu "o, ikväll kan jag göra popcorn, gu va gott!" men varje kväll har jag somnat eller gjort något annat. Igår var jag nära. Jag poppade till och med en påse. Men nej, precis när jag stoppat det första i munnen kommer Maria och frågar om jag vill med till Slagstaglass! Klart jag vill! Jag pulade in några fler popcorn i munnen och vi drog iväg..
Men ikväll ska jag verkligen försöka. Känns konstigt att behöva anstränga sig för att äta popcorn.. Men men.
Dagen grej var ju iaf att Carro visade brösten för Kempke(av misstag!) och att det kom fram att Kempke inte hade en aning om vad en sork är.. Stadsbo!
Goe
Jahopp. Engelskaprovet avklarat och nu är det dags för geografiredovisning. Sedan är allt skolarbete klart för iår!! Äntligen!
Goe
Jahopp. Engelskaprovet avklarat och nu är det dags för geografiredovisning. Sedan är allt skolarbete klart för iår!! Äntligen!
