Nu har  vi kommit hem från Maria och Jimmy. Flytten är i stort sett klar nu. Vad som är kvar är att få allting på plats och tämma alla kartonger.

Idag har det varit en seg dag. Näst intill tråkig.. Sovit, ätit, burit.¨

Snart ska mamma och jag fixa iordning mat och packa matsäck. Sedan tar vi bilen ut, bara ut någonstans. Vi tar vår mat och åker dit vägarna för oss. Vi spenderar kvällen ute på vgarna. Så har vo gjort förr. Då kanske för att komma bort från en plats..nu för att komma bort från en stämning.

Påskafton är passerad och den glada tidenär här. Ikväll ska vi äta god mat och bara umgås med sådana vi älskar! Det finns ingen plats för något halvdant. Kvällen ska få kompensera för den dåliga dagen!

Idag hade vi nationella prov i svenska. Det var dags för den skriftliga delen. % timmars skrivande. Men ja, de flesta gick ju så fort man fick(efter 2 timmar). Jag var en av dom. Det var ett helt häfte med olika ämnen som man fick välja mellan. Jag valde att skriva en krönika. Då var man tvungen att skriva om klyschor så det gjorde jag. Kvart över tio fick vi gå och Amanda och jag sprang och hämtade en dator. Biljetterna till Winnerbäcks konser i oktober släpptes klockan tio. Vi försökte boka via ticnet.se EN KVART efter att de släppts. Självklart så krånglade ju hemsidan så det gick inte. Snabbt greppar vi luren och ringer. KÖ. Jahopp, efter tio minuter i telefonkö kommer jag fram till ticnet. Tror du inte att biljetterna är slutsålda?! Jag hade varit rädd för det så fort jag fick veta att vi inte fick gå från provet förän kvart över, men alla har sagt "klart det finns biljetter kvar! 100%". Men nee, klart att dom är slut. MEN! Precis när jag gett upp och ska lägga på säger damen i luren: "Vänta, nu kom det in ett återbud här". JAAAAAAAAA!!!! tänkte jag, men sa: "oj, så bra". Vi bokade snabbt och nu har vi biljetterna bokade och klara:D Eller ja..jag ska bara hämta ut dem också.. Nu ska jag ta en liten powernap innan jag rullar iväg till jobbet.

Vad gör man när allt bara faller? När det man trodde på visar sig vara något annat? När ens verklighet stagnerar och det känns som man bara går och väntar på att allt ska gå tillbaka till det vanliga. Att allt ska bli som det var. Att allt ska bli bra. Vad gör man då? Är jag bara naiv som tror att allt ska kunna bli bra? Att allting ALLTID ordnar sig? Har jag gått runt och väntat helt i onödan och bara orsakat mig mer lidande genom att hålla kvar tanken av att åter få uppleva det som var. Det sägs att det sista som blev kvar i Pandoras ask var hoppet. Och det kanske är så. Vår ask har öppnats och nu är det det där lilla kvar på botten. Det där sista som är så svårt att släppa. För det sista som överger en är hoppet. Asken kan inte bli tom så om allt annat töms ut så finns alltid hoppet kvar på botten. Naiv eller inte så är det tungt, även en ask som bara har lite fragment kvar på botten kan vara tung som en sten på ens svaga axlar. Det är då man måste tänka på innehållet. Hoppet finns alltid där och så gör även de man älskar. Så när den där bördan känns tom och just hoppet känns som dumhet så finns de närmaste alltid där och hjälper till att bära. För den man älskar överger man inte. De man äskar överger man inte. Så länge inte asken är tom så behöver vi någon att bära den med. Jag hade lovat mig själv att sova tidigt ikväll, men det blir inte alltid som man tänkt sig. Livet tar oanade vändningar ibland och precis som jag igår trodde att jag idag skulle sova vid den här tiden, så trodde jag för två månader sedan att livet började reda ut sig. Att de kriser som jag och mina närmaste gått igenom de senaste åren började falna, som ett minne som tynar bort likt en mardröm man kämpar för att glömma. Jag trodde att allt var påväg att bli bra. Nu sover inte jag nu och förmodligen inte vid den här tiden imorgon heller. Men min ask är inte tom och jag lever på hoppet.Vare sig det är naivt eller inte så vill jag tro att allt kommer gå uppåt igen. Jag och min familj bär tillsammans och även om våra askar är olika tunga så hjälps vi åt. För den man älskar hjälper man bära, och när asken är tom, då hjälper man till att fylla den igen!

Idag är det den berömda dagen efter. Har inte jätte mycket att säga. Mest kanske att jag står fast vid att krogen inte är min grej.. Längtar till sommarn när mamma och jag sitter i hamnen i Visby med en varsin öl och tittar på alla människor som går förbi. En annan sak som kan vara värd att nämna är att man bör vara uppmärksam på deadlines satta av Kristin! Jag vaknade vid halv tolv, skrev till Amanda och frågade om hon börjat på uppsatsen som skulle in idag. Det hade hon inte..men det värsta av allt: hon berättade att den skulle in tolv PÅ DAGEN!!! Vi alla hade trott tolv på natten, som alla andra deadlines. Men nej nej, inte den här inte. Så jag hade 20 minuter på mig att skriva ihop 800 ord och skicka in på Online.. Det blev ju inte något verst bra arbete kan jag ju säga..

Tydligen..Förfest om inte annat. Sitter hemma hos Terese och lyssnar på Lasse. Dom andra har smygit ut till hästarna så då passar jag på att sätta på lite lyssnbar musik. Snart bär det av mot Köping där vi ska gå till Brorsan och Syrran. Känns inte jätte lockande. Själv hade jag hellre letat reda på någon mysig pub, helst en irländsk, och setat där hela natten. Men men, jag får väl göra det bästa av situationen som man brukar säga. Nu hör jag steg i farstun! Bäst att jag byter tillbaka till den så kallade partymusiken.

Idag var vi lediga från skolan så det passade bra att ta en långdag på jobbet. Dock tog jag mig friheten till lite sovmorgon. Sov till runt tio och sen åkte Maria och jag till Kondis och åt frukors. En bra start på en ledig dag. Senare skjutsade jag hem Maria och inhandlade en smörgåstårta. Jag och smörgåstårtan rullade ner till redaktionen och där blev det lunch med Chefsredaktören. Vid två rullade jag iväg igen, denna gång med smörgåstårtan inuti mig. Upp till Domus där jag skulle möta en journalist från lokaltidningen. En världsrekord-snabb intervju avklarades och några snabba kamera-klick. Sedan rullade jag, en hög med post och den halvvägs-processade smörgåstårta tillbaka ner till redaktionen. Arbetet fortsatte några timmar och strax efter sex rullade jag hemåt. Dock kom jag inte så långt för runt hörnet hade järnvägsbommarna gått ner och amporna blinkade så fint i rött. Medan jag stog där och vänta hann bommarna gå upp och ner flera gånger.. Visste knappt om jag skulle våga rulla över spåren eller om det fanns risk att det kom ett tåg helt oannonserat?! Jag tog chansen och det gick bra! Nu sitter jag hemma i soffan och väntar på kvällsmat. Smörgåstårtan verkar passerat stegen av energiupptagning..så, ja, nu är det väl bara ett steg kvar.. Maten är klar! Hörs o ses. Godnatt!

Det var tyvärr ingen som ville åka och köpa turkisk yoghurt till mig så det blev jordgubbar och glass istället..men nu tycker jag ju inte om glass..så det blev jordgubbar naturelle istället.. Nu tittar mamma och jag på Fenomen, läskigt. Blir nog snart sängen. Godnatt!

Igår gjorde Carro och jag Högskoleprovet. Fy tusan va svårt det var!! Kände mig som en riktig idiot. Inte ens läsföörståelsen som var på svenska gick ju o fatta! :O Ne det är tur att man inte är beroende av provresultatet iaf. Efter provet kom Terese en stund. Hon hade med en hallonpaj som vi smaskade i oss innan vi åkte hem till henne. Där tittade vi på Legenden om ugglornas rike. En riktigt sorglig film kan jag informera er kära läsare om. När den var slut åkte vi in till Eskilstuna för lite förtäring: MAX! Inte helt oväntat blev vi sittande där ett bra tag. Det hann komma och gå en hel del människor och gu va arg man kan bli på folk. Vart är vi på väg?! Bland annat kom det in ett gäng killar. För det första kunde dom inte gå rakt utan dom vaggade fram som små pingviner! Ska det vara så svårt att gå ordentligt?! För det andra så hade ingen av dom jacka på sig. Dom hade ju för tusan cyklat dit och det var inte många grader ute! Herre Gud!!!! Har dom inga föräldrar som kan säga åt dom? Eller kanske lite VETT?! Ne, nu ska jag inte vara sån.. När vi kom från stan ringde Peder, han ville ha skjuts. Så då hämtade vi upp honom och transporterade honom ner till AB Anfall. Måste vart nån riktig fest för precis hela vägen där nere längst hamnen var full. På båda sidorna:O Kan ju inte bara varit kungsörare..Eller så var det ALLA kungsörare. Jag kom hem vid två inatt så idag sov jag till tre. Vaknade och kunde förflytta mig direkt till köksbordet där maten stod serverad. Mumsig start på dagen! Nu har jag just gjort klart en uppgift i Försäljning och Service så nu sitter jag och väntar på efterrätt. Försöker få någon att åka och köpa turkisk yoghurt till jordgubbarna...det går inte så bra:/